Herr Salverte uppträdde i tribunen, men
open på omröstning och slut, som fortloro
n lång stund och afbröto Talaren utan uppe-
håll, tvinga honom att nedstiga. Samman-
omsten upplöses.
Då discussionen öfver budgeten följande da-
sen återtogs, begärde Ambassadören vid Span-
ska Hofvet, Grefve d Harcourt ordet. I ett
temligen långt anförande, som utmärktes af
äta och stormande afbrott å oppositionens si-
da, yttrade han sig om denna, på ett sätt,
som hvarken var parlamentariskt eller diplo-
matiskt, och i allmänhet, mera oförtäckt än
man under nuvarande omständigheter borde
förmoda, andades Vancien regime, Han inlät
sig i förklaringar öfver anledningen dertill, att
han på en gång var Ambassadör i Madrid och
Deputerad, hvilket mången enfaldig vän af
reductioner funnit serdeles eget, besynnerligen
då ban, utnämnd 1830, sedan dess uppburit
sin fulla Ambassadörslöp. Under kamarens
skratt yttrade den värde talaren, att det just
vore en af menniskosnilless skönaste företrä-
desrvättigheter, att kunna egna sig åt flere och
olikartade sysselsättningar, och då han såsom
utnämnd Ambassadör kallades till Deputerad
af sina medborgares förtroende, (här afbröts
han af: säg snarare edra arrendatorers, edra
vasallers — en annan röst: edra undersåtares)
hade han omöjligen bordt vägra. Huruvida
en Ambassadörs och en Deputerads befattnin-
gar vore förenliga, undersökte talaren grund-
ligen ur flere synpunkter, hvarvid han dock vis-
ligen förbigick den väsendthgaste: uppbarandetaf
en oförminskad lön under vistandet hemmai lan-
det. Att han aldrig begifvit sig på sin ambassa-
dörspost, ursägtade han dermed att han under
nuvarande förhållanden i Madrid aldeles icke
såsom han önskade representerade sitt fäder-
nesland. Nu gick han löst på oppositionen,
försäkrade att den älskade friheten, såsom man
gjorde det 1793, att den tagit till valspråk:
fribet, jemlikhet, brödraskap för oss och vå-
ra anhängare! — död åt alla andra!
flögt knot och rop till ordningen förspordes
bärvid från alla ändar af salen. Dock tyck-
tes kamaren snarare med ett lugnt förakt och
en slags medömkan, än med upphetsade sin-
oven, afböra talaren. Han fick temligen ostörd
fortfara och slutade med att förkurna kama-
ren, det den tid måhända icke vare lårgt
borta, då 2 millioner Nationalgardister, allt bo-
fast folk och intresserade i allmän ordning
och lugn, skulle inställa sig inför kamaren
3D
och säga till den: Vi se i Eder icke annat än
a I Ae SE 1 1