uppnådt. På detta sätt hafva vi gagnat vida mer än om vi användt våld. (Rätt bra! från flere sidor). Jag erkänner att jag erfar verklig förlägenhet i afseende på de frågor man ställer till oss. Jag finner det vida mer olägligt att nödgas tiga än om jag kunde tala fritt. Gällde det bott ett Miw:sterielt intresse, så skulle vi kunna tala och gjorde det; men det gäller landets intressen — och vi tiga, (Bra, mycket bra; skratt till höger). Vi hafva ingenting sagt. Styrelsen har iakttagit en djup tystnad; men det åligger oss icke att skapa facta. Om inga nya såd:na finnas, blir det omöjligt att tillfredsställa er nyfikenhet. (Skratt i centern). Jag har ej meddelat några vidlyftiga detaljer rörande Holland; men jag har haft den äran att säga Kamaren, det de 3 stora magterne i nämnde punkt vore ense; men åtskilliga undseende-motiver, som dock ingalunda röra sjelfva hufvudfrågan, hafva fördröjt ratificationerne och hindrat oss att yttra oss mera omständligt. (Bra, mycket bra! 3 centerr). Jag kommer nu till Polen: Jag skall ej vidlyftigt utbreda mig öfver denna punkt. Jag har bestämdt underrättat Kamaren om den ställning hvari vi befinna oss; Jag har sagt att de som åberopa tractaterne skola blifva tillfreds; ty Ryssland bestrider ingalunda deras giltighet. Hvad Italien beträffar, vågar jag ännu en gång fråga kamaren, om det var möjligt att gifva mera rediga och bestämda förklaringar än dem 71 gifvit. Jag har anfört att då Österrikarne occuperat Bologna, borde regeringen taga ett parti enligt med Frankrikes intressen såsom Continentalmakt och såsom pligtig att beskydda vigtiga religiösa interessen; till hvilkas iakttagande vi äro så mycket mer förbundna som, då vi inom landet åtskiljt verldsliga makten från allt andligt inflytande, det höfves oss att skydda båda hos Kyrkans andliga öfverhufvud, hvarigenom vi skola visa verlden att styrelsen lika säkert skyddar de materiela interessena som de moraliska, de religiösa, af hvilka känslan alldrig får försviona hos ett folk. (Bra, mycket bra). Hvad de förfrågningar angår, som blifvit ställda till oss rörande Portugal, vill jag förklara mig öfver hvad den värde Generalen yttrat, Jag gör för mycken rättvisa åt hans caracteöre, för att ett ögonblick tro, det han med dessa förfrågningar velat sätta regeringen i förlägenhet, Men, jag frågar det, om några ord undföllo oss i afseende på dessa angelägenheter, skulle man icke säga oss att vi tillstyrkt vissa försök? Att de skett blott i förtröstan på våra löften? Att vi, sedan vi bundit oss med orden, böra upprätthålla dessa med vapnen? Och om dessa försök få en olycklig utgång, skulle man icke säga oss: Ni måste understödja