ylt ltfavadtluvgs, RR Ull MOrecead ULCH
Algier äro derpå bevis. Det sades till och
med att man år 1827 påtänkte att återtaga
våra gränsor vid Rhen. Julirevolutionen hade
krossat tractaterne af 1815 — och hvilka
concessioner hade vi ej kunnat aftvinga, då
de flyktade Spaniorerne återgingo öfver Span-
ska gränsen, Italien uppreste sig, då Belgien
afkastade sitt förhatliga ok, och isynnerhet
då det bjeltemodiga Polen tog i anspråk vårt
bistånd!
Vi voro då mägtiga 3; mägtiga genom så
många förbundne; mägtiga genom Konun-
garnes fruktan, och isynnerhet genom enthu-
siasmen hos alla Fransmän som då voro eniga!
Då kunde vi fordra concessioner; nu fordrar
man dem af oss.
Genom vår diplomatis arbeten under de
sednaste aderton månaderne har vårt Cabinett
öfverallt minskat våra resurser, genom en
oförnuftig politik.
Den har handlat så med våra förhållanden
till Portugal, Spanien och Piemont; sjelfva vår
förmenta allians med England är bedräglig.
Alldrig bade en Engelsk ministåöre en mindre
ädel och mera merkantil karakter, än den
närvarande. Sjelfva Castlereagh talade för
Polens sak, på Wiener-Congressen; Lord Grey
lät Polen gå under; hela afundsjukan hos
hans kabinett är rigtad mot oss. Oaktadt
hans föregifna förbund behandlar han oss
som fiender, emedan han är rädd attse Frans-
männen på Schelden, som han fruktar skall
täfla med sjelfva Themsen.
Vår diplomati har lemnat oss isolerade i
Europa, omgifna af fiender och utan vänner.
Man fruktar propagandan7; men man rigtar
i dess ställe emot oss absolutismens propa-
ganda. Så har man gjort i Italien, så i Por-
tugal och isynnerhet i Tyskland. Under en
Miraster som var Cardinal, beskyddade Frank-
rike Europas religiösa frihet; under enväldiga
Konungar lånte det sin hjelp åt Holland och
Amerika, då de sökte göra sig fria. Men Juli-
revolutionens Ministrar veta icke att följa ett
sådant exempel.
Jag vill ieke tala om de talrika Protocol-
lerna; men en märkvärdig sak kan jag icke
med tystnad förbigå. I throntalet gaf Konun-
gen oss en försäkran, att Polens nationalitet
icke skulle uppböra. Hvad har väl ministåren
gjort för att uppfylla detta löfte? Har den väl
erinrat Magterna, att Polens mationalitet är
ett bålverk för Europa, oberoende af Ryss-
land?
Jag villicke öppna en discussion om våra
sränsfästningar. Våra Ministrar veta utan
tvifvel, att Philippeville och Marienburg till-
hörde det gam!a Frankrike; och att rasera
dem, vore att lägga en ny skymf till mängden
af så många andra förolämpningar. En an-
nan vigtig punkt, hvaröfver vi hafva rätt att
begära förkloring, är expeditionen till Ancona
(uppmärksamhet). Denna är i mina ögon ett
stort fel, antingen af oklokhet eller kom-
plett.
Tatt un vIccrAriigAR Jaha mtl AA KÄLndA SA dIA