ylt ltfavadtluvgs, RR Ull MOrecead ULCH Algier äro derpå bevis. Det sades till och med att man år 1827 påtänkte att återtaga våra gränsor vid Rhen. Julirevolutionen hade krossat tractaterne af 1815 — och hvilka concessioner hade vi ej kunnat aftvinga, då de flyktade Spaniorerne återgingo öfver Spanska gränsen, Italien uppreste sig, då Belgien afkastade sitt förhatliga ok, och isynnerhet då det bjeltemodiga Polen tog i anspråk vårt bistånd! Vi voro då mägtiga 3; mägtiga genom så många förbundne; mägtiga genom Konungarnes fruktan, och isynnerhet genom enthusiasmen hos alla Fransmän som då voro eniga! Då kunde vi fordra concessioner; nu fordrar man dem af oss. Genom vår diplomatis arbeten under de sednaste aderton månaderne har vårt Cabinett öfverallt minskat våra resurser, genom en oförnuftig politik. Den har handlat så med våra förhållanden till Portugal, Spanien och Piemont; sjelfva vår förmenta allians med England är bedräglig. Alldrig bade en Engelsk ministåöre en mindre ädel och mera merkantil karakter, än den närvarande. Sjelfva Castlereagh talade för Polens sak, på Wiener-Congressen; Lord Grey lät Polen gå under; hela afundsjukan hos hans kabinett är rigtad mot oss. Oaktadt hans föregifna förbund behandlar han oss som fiender, emedan han är rädd attse Fransmännen på Schelden, som han fruktar skall täfla med sjelfva Themsen. Vår diplomati har lemnat oss isolerade i Europa, omgifna af fiender och utan vänner. Man fruktar propagandan7; men man rigtar i dess ställe emot oss absolutismens propaganda. Så har man gjort i Italien, så i Portugal och isynnerhet i Tyskland. Under en Miraster som var Cardinal, beskyddade Frankrike Europas religiösa frihet; under enväldiga Konungar lånte det sin hjelp åt Holland och Amerika, då de sökte göra sig fria. Men Julirevolutionens Ministrar veta icke att följa ett sådant exempel. Jag vill ieke tala om de talrika Protocollerna; men en märkvärdig sak kan jag icke med tystnad förbigå. I throntalet gaf Konungen oss en försäkran, att Polens nationalitet icke skulle uppböra. Hvad har väl ministåren gjort för att uppfylla detta löfte? Har den väl erinrat Magterna, att Polens mationalitet är ett bålverk för Europa, oberoende af Ryssland? Jag villicke öppna en discussion om våra sränsfästningar. Våra Ministrar veta utan tvifvel, att Philippeville och Marienburg tillhörde det gam!a Frankrike; och att rasera dem, vore att lägga en ny skymf till mängden af så många andra förolämpningar. En annan vigtig punkt, hvaröfver vi hafva rätt att begära förkloring, är expeditionen till Ancona (uppmärksamhet). Denna är i mina ögon ett stort fel, antingen af oklokhet eller komplett. Tatt un vIccrAriigAR Jaha mtl AA KÄLndA SA dIA