Vi undra visserligen icke, att en person,
som lika med Insändaren anser en föregåen-
de missräkning i statsinkomsterna såsom ett
giltigt skäl till nya utgifter, äfven finner,
att det hade varit en serdeles ovilja af Ri-
kets Ständer, om de icke hade beviljat såda-
na nya anslag och tagit allt hvad tagas kun-
de; vi äro till och med böjde att tro, det
han skulle funnit det barbariskt, ochristligt
och ogudaktigt att i dessa mål visa någon
gensträfvighet, Det hör också icke nu till
vår föresatts, att företaga någon undersökning
med Insändaren öfver behofvens obestridlig-
het, helst vi äro förvissade att det aldrig
skall felas framställningar, som utmåla ange-
lägenheten af förhöjda anslag, och att någon
gräns för dessa anspråk icke finnes, så länge
det icke finnes något motstånd. Styrelserna
nu för tiden äro, om vi få nyttja ett något
ogrammatikaliskt Fransyskt ordspråk, diable-
ment apres VPargent.
För att försvara de ökade anslagen, har
den försigtiga Insändaren likväl icke ansett
tillräckligt att förskansa sig bakom inkomst-
beräkningen, förmodeligen emedan han sjelf
kande med sig, att läsaren icke skulle så lätt
bita på denna röt, eller förgäta, att skatterna
ökades vid sista Riksdag, äfven utom denna
beräkning. Att vilja inbilla den stora mäng-
den det inogen sådan tillökning kan ega rum,
så snart man blott icke höjer allmänna be-
villningens numerär, börjar rättnu blifva ett
för gammalt charlataneri, för att längre för-
blinda mängden. Det synes också verkligen,
huru brydd Inosändaren varit för sina svaga
theser, då han tagit sin tillflykt till den ynk-
liga ordställningen, att R. St:r föröfrigt icke
ökte bevillningen och ingenting betydligt af
de öfriga indirecta utlagorna, om intet något
litet på Tullen och bränvinspannorna. Ingen-
ting betydligt, om intet något litet! — och
ändå måste Ins. på köpet tillägga den ytter-
ligare reservation, att han icke haft tillfäl-
le att nogare jemföra hvad han yttrar.? Det
rätta uttrycket hade varit, att han icke så
noga tänkt på hvad han yttrat.
Allmänheten larer deremot ännu icke glömt
den ängslan, som rådde vid sista Riksdag, att
inkomsterna, eburu högt de än voro tilltagna,
icke skulle räcka till för de dryga fordringar-
vas och huru ifriga vederbörande i Bevill-
nings- Utskottet voro att höja tullen på alla
nödvändighetsvaror, hvarigenom man kunde
åtkomma cn tribut af.den stora massans dag-
liga bröd; och deu bör så mycket mer hålla
Argus räknivg för den uppriktighet, hvarmed
han gifvit sina förändrade tänkesätt tillkänna,
Det feltes ännu blott ett kapitel i historien
om Nya Argi omvändelse, nemhigen att han
skulle göra sig till organ för ett försvar af
skattebördornas tillvext!
Journalen för Handel, Slöjd och Konst
innehåller, i en artikel öfver handelns och nä-
ringarnas tillstånd, några tabeller, som visa ex-