2AICLUCU UVI DUVYCI SUI UVUUILIUL HULSILS LUM CILCI la
dare, med följande yttrande: Jsg känner en
som just är vår man, hen äv en from stac-
kare, åter dugtigt och skall utan tvifvel bh
en förträfflig Kejsare. Han är stor, fet och
dum (gros, gras et bete); Huruvida häruti
verkligen låg en medveten syftning på en viss
hög person i Frankrike, eller om, säsom flera
tidningar påstå, Författareu aldrig tänkt på
något dylikt, är oafgjordt; men publiken be-
sinnade sig icke ett ögonblick på tillämpnin-
gen, applåderade af alla krafter och ropade
decapo. Med anledning häraf gaf Policen
ordre att denna stroph vid påföljande repre-
sentation skulle uteslutas; men i det afgörande
ögonblicket fordrade Parterren ihärdigt att
den barde upprepas, till dess, efter en stunds
gräsligt oljud, ridån fälldes på högvederbörliz
befallning och åskådarne utdrefvos af en re-
spectabel styrka Polisbetjenter, som på för-
hand blifvit stationerade på åtskillige punk-
ter af Salonen och foyern. Deutdrifoa Spek-
tzkelvännerne formerade sig i åtskilliga grup-
per utanför huset, hvisslade och hojtade åt
Sergens de Ville, hvarefter några arresterin-
gar egde rum. Följande dagen var åter sam-
ma stycke afficheradt, men en kort stund före
spectaklets början fick Direktören befallning
att låta anslå, det ingen representation blefve
utaf. En stark poliscorps hade besatt alla
OCdons omgifningar och de tillströmmande
amatöre:sne visade väl någon harm öfver att
se sig narrade, men åtskiljdes likväl helt fred-
ligt,
Den 5 Mars kl. 8 på aftonen egde ett litet
försök till uplopp rum på gatan St. Martin;
sammanskockninger skingrades dock utan
motstånd. I allmänhet hålla republikaner-
ne sig vumera helt stilla, hvaremot Carlister-
ne fördubbla sin verksamhet De använda
alla möjliga medel för sitt mål; men man är
1 allmänhet ej narrad af dem. I sina tidnin-
gar predika de jemlikhet och tala till och
med för afskaffande af både Hof och Adel.
De iobillla sig att man glömt restaurationen.
De mest betydande bland emigranterne skicka
till; Frankrike en slags Spioner, som de ut-
smycka med titeln utaf förvaltere af deras
der qvarlemnade egendomar. Så har t. ex.
Hertigen af Damas skickat en Irländsk QCs-
tholsk familj att bebo sitt hotel i Paris. Det
är blott i Vendege QCarlisterne uppträda i sin
rätta skepnad. De hafva der bildat ett form-
ligt skattevägringsförbund. Både der och i
Södra delarve af Riket erhålla alla Upp-
hbördsmän och Skatteindrifvare anonyma bref,
upfyllda af de gräsligaste hotelser.
De Franska tidningarne äro uppfyllda af
reflexioner och beräkningar öfver följderne af
expeditionen till Ancona. Vi hafva väl re-
dan i en föregående artikeli detta ämne ytt-
rat några tankar, som vi funnit i det hela öf-
verensstämma med de fleste Franska Publicisters
yttranden. Le Temps innebåller dock med
denna post en liten uppsats, som innefattar
en och annan ny åsigt af dessa händelser och
vi meddela den derföre,
bädden vd
Å andfa sidan vore det ett löjligt företag
att vilja med 1,500 man drifva Österrikarne
ur Kyrkostaten. Hvad militäriskt inflytande
kan väl en så obetydlig, afsöndrad corps ega
på rörelserna hos en armå af 50,000 man?
På hvem vill man då inverka? Påfven,
Österrikarne eller - folkmassan? Hvad äm-
nar man göra? - Occupera för längre tid
eller för ögonblicket? Sannerligen: från ju
flera sidor man betraktar helå denna expedi-
tion, destomer förvånas man, desto högre gör
man sig den frågan: Hvad vill man egentli-
gen uträtta?
Österrikiska Generalen Grabowski utfärdade
i sin första bestörtning en proklamation i af-
seende- på expeditionens syftemål. I hans half-
fiendtliga oration finner man denna bestämda
förklaring: denna expedition kan ej vara för-
anledd af några andra motiver, än dem som
legat till grund för Hans Kejserl. Maj:ts ex-
pedition.
Detta är också den enda :förnuftiga syft-
ning man kan tillägga Franska armadan. Den
har gått att jemte Kejsarens troppar under-
stödia Ambassadörens Noter hos Påfliga stolen.
Mörkvärdigt nog; det är Österrike man vil!
hjelpa och, det är Österrike som rynkar ögon-
brynen åt oss för denna hjelp; deruti ligger
orsaken, hvarföre en landstigning i Italien obe-
stridligen är! en af nyare tiders olyckligaste
och löjligaste uppfinningar,
Vi ha ej gått åstad hvarken för Österrikar-
ne, Påfven eller folken; men vi hafva miss-
hagat alla, stött oss med alla, utan ändamål,
utan nyttig förevändning och på köpet hafva
vi kastat ut 4 millioner.
Der finnes likväl en idg, som säges ligga till
grund för alltsammans, en idd som man på-
står af Hr Conseljpresidenten skall läggas till
bevis för hans förklaringar inför Kamaren.
Skulle det väl vara sant, att man ämnar upp-
stiga i tribunen och i åsynen af hela landet
säga oss, att vi utgöra en integrerande del af
Heliga ÅAllianeen, af en ny och modifierad
Helig Alliance? Skulle det väl vara sant, att
Cabinetterne värdigats införlifva Julirevolu-
tionen med Heliga Alliancen på samma sätt
som de, efter Congressen i Aachen, införlifva-
de Restaurationen med densamma? Skulle det
väl vara sant, att man ämnar bevisa oss, det
ingenting finnes lyckligare än denna fullkom-
liga enighet, och att trefärgade fanan skall i
ljuf förening sammanverka med Österrikiska
färgerna 1 ftalien!!
Hvad återstår oss väl, om vi sätta till och
med. trefärgade fanan på spel; om vi utbreda
den till folkens förtryck? MHvilka symboler
skola vi väl åkalla hädanefter? Skola vi
uppfinna nya färger?
(nbillar man sig verkeligen att Furst Met-
ternich och de absolutistiska Cabinetterna öf-
vergifvit all fruktan för de populära iddgerne?
Kan man på allvar tro att de af upprigtigt,
bjerta skola räcka oss handen?
I vissa ministeriella cotterier
man sie af att hafva reculariseraf
berömmer
revAlatina-
UL
all
pr
rik
tje
afi
up
sin
ick
me?
för
up
Dit
hv
dij
L
så
4
må
rat
de
lig
ku
lär
Sri
dr
for
lar
Er
fal
ate
mc
Eu
vil
sig
far
tri
all.
en
un
dag
mi:
em:
gift
hva
de
och
na
son
der
det