LÖ - Mos nn nr ee a
igenom skapa en riktigare tillgårg för utgif-
terna, Det enda som dymedelst minskades.
var beloppet af den öfverskottssumma, som
hitintills årligen emellan Riksdagarna hopa-
des i Riksgäldscontoret, och som der ibland,
under en längre tid, icke var annat än ett
doödt kapital. Då Rikets Ständer för öfrigt
icke ökte bevillningen, och ingenting betyd-
ligt af de öfriga indirekta utlagorna, om in-
tet något litet på tullen och bränvinspan-
norva, hvilket jag i sanning icke haft tillfäl-
le att nozare jemföra, hade det varit en ser-
deles ovilja, om de, när tillgångar påtagli-
gen funnos, vägrat att bevilja hvad som er-
fordrades för behof, hvilkas verklighet och
vigt voro lika obestridliga.
Hvad är det, i få ord sagdt, som Insän-
daren härigenom velat bevisa? Jo, ingen-
ting annat, än att de ökade anslagen vid
sista Riksdagen icke föranledt några ökade
utgifter för de skattdragande, utan att nya
tillgångar bereddes genom statsinkomsternas
högre beräkning!!
Iosändaren synes vara okunnig om en
sak, som likväl hvar och en borde känna
innan han ytirar sig i ett sådant ämne som
detta, nemligen att en högre eller lägre be-
räkning af statsipckomstei nas totalbelopp hvar-
ken ökar eller minskar beloppet af de ordinarie
utskylderna, som erläggas i vissa bestämda.
räntor och persedlar, eller af de extraordi
narie som utgå antingen efter en viss taxa å
varor, såsom tullafgitter, elier å ett beräknad!
qvantum af produktionen, såsom bränvinsbe-
villningen o. s. v. Verkan af denna beräk-
ning är, således endast den, attju lägre sum-
man af de erdinarie och extraordinarie stats-
inkomsterne upptages, desto större måste
den sellmänna bevillningen bestämmas, för att
fylla den påräknade bristen i det belopp, som
erfordras till anslagen: och tvertom, ju hö-
gre statsinkomsterne beräknas, desto mindre
bevillningssumma erfordras.
Om det nu händer att Rikets Ständer haf-
va räknat summan af statsinkomsterna lägre,
än de i sjelfva verket utfalla i uppbörden,
så uppstår naturligtvis ett öfverskott, hvil-
ket enligt grundlagen icke får af Regeringen
disponeras, utan utgör en behållning för
nästkommande Ständer, Men som det en-
dast föranleder till onödigt betungande af
den skattskyldige, alt indraga mera pennin-
gar i skattkammaren än hvad som nödvän-
digt erfordras till utgifterna, så anses det,
till undvikande bäraf, och är i sjelfva ver
ket fördelsktigt för de skattdragande, att
statsinkomsterna beräknas så högt som möj-
ligt. i
Den som gjort sig reda för detta ganska
enkla förhållande, finner dock genast buru falsk
den tankan är, att en förhöjd beräkning at
statsinkomsterna lemnar rikligare tillgång
till utgifterna. Den summa, som de ökade
utgifteroe uppsluka, hade i annat fall på-
lagligen utgjort en besparing, hvarmed bt-
villpingen bade kunnat bedsättasz; och de
Atade ancslanraen Imåcta wäl asntanck anses tagna