2AICLUCU UVI DUVYCI SUI UVUUILIUL HULSILS LUM CILCI la dare, med följande yttrande: Jsg känner en som just är vår man, hen äv en from stackare, åter dugtigt och skall utan tvifvel bh en förträfflig Kejsare. Han är stor, fet och dum (gros, gras et bete); Huruvida häruti verkligen låg en medveten syftning på en viss hög person i Frankrike, eller om, säsom flera tidningar påstå, Författareu aldrig tänkt på något dylikt, är oafgjordt; men publiken besinnade sig icke ett ögonblick på tillämpningen, applåderade af alla krafter och ropade decapo. Med anledning häraf gaf Policen ordre att denna stroph vid påföljande representation skulle uteslutas; men i det afgörande ögonblicket fordrade Parterren ihärdigt att den barde upprepas, till dess, efter en stunds gräsligt oljud, ridån fälldes på högvederbörliz befallning och åskådarne utdrefvos af en respectabel styrka Polisbetjenter, som på förhand blifvit stationerade på åtskillige punkter af Salonen och foyern. Deutdrifoa Spektzkelvännerne formerade sig i åtskilliga grupper utanför huset, hvisslade och hojtade åt Sergens de Ville, hvarefter några arresteringar egde rum. Följande dagen var åter samma stycke afficheradt, men en kort stund före spectaklets början fick Direktören befallning att låta anslå, det ingen representation blefve utaf. En stark poliscorps hade besatt alla OCdons omgifningar och de tillströmmande amatöre:sne visade väl någon harm öfver att se sig narrade, men åtskiljdes likväl helt fredligt, Den 5 Mars kl. 8 på aftonen egde ett litet försök till uplopp rum på gatan St. Martin; sammanskockninger skingrades dock utan motstånd. I allmänhet hålla republikanerne sig vumera helt stilla, hvaremot Carlisterne fördubbla sin verksamhet De använda alla möjliga medel för sitt mål; men man är 1 allmänhet ej narrad af dem. I sina tidningar predika de jemlikhet och tala till och med för afskaffande af både Hof och Adel. De iobillla sig att man glömt restaurationen. De mest betydande bland emigranterne skicka till; Frankrike en slags Spioner, som de utsmycka med titeln utaf förvaltere af deras der qvarlemnade egendomar. Så har t. ex. Hertigen af Damas skickat en Irländsk QCstholsk familj att bebo sitt hotel i Paris. Det är blott i Vendege QCarlisterne uppträda i sin rätta skepnad. De hafva der bildat ett formligt skattevägringsförbund. Både der och i Södra delarve af Riket erhålla alla Upphbördsmän och Skatteindrifvare anonyma bref, upfyllda af de gräsligaste hotelser. De Franska tidningarne äro uppfyllda af reflexioner och beräkningar öfver följderne af expeditionen till Ancona. Vi hafva väl redan i en föregående artikeli detta ämne yttrat några tankar, som vi funnit i det hela öfverensstämma med de fleste Franska Publicisters yttranden. Le Temps innebåller dock med denna post en liten uppsats, som innefattar en och annan ny åsigt af dessa händelser och vi meddela den derföre, bädden vd Å andfa sidan vore det ett löjligt företag att vilja med 1,500 man drifva Österrikarne ur Kyrkostaten. Hvad militäriskt inflytande kan väl en så obetydlig, afsöndrad corps ega på rörelserna hos en armå af 50,000 man? På hvem vill man då inverka? Påfven, Österrikarne eller folkmassan? Hvad ämnar man göra? Occupera för längre tid eller för ögonblicket? Sannerligen: från ju flera sidor man betraktar helå denna expedition, destomer förvånas man, desto högre gör man sig den frågan: Hvad vill man egentligen uträtta? Österrikiska Generalen Grabowski utfärdade i sin första bestörtning en proklamation i afseendepå expeditionens syftemål. I hans halffiendtliga oration finner man denna bestämda förklaring: denna expedition kan ej vara föranledd af några andra motiver, än dem som legat till grund för Hans Kejserl. Maj:ts expedition. Detta är också den enda :förnuftiga syftning man kan tillägga Franska armadan. Den har gått att jemte Kejsarens troppar understödia Ambassadörens Noter hos Påfliga stolen. Mörkvärdigt nog; det är Österrike man vil! hjelpa och, det är Österrike som rynkar ögonbrynen åt oss för denna hjelp; deruti ligger orsaken, hvarföre en landstigning i Italien obestridligen är! en af nyare tiders olyckligaste och löjligaste uppfinningar, Vi ha ej gått åstad hvarken för Österrikarne, Påfven eller folken; men vi hafva misshagat alla, stött oss med alla, utan ändamål, utan nyttig förevändning och på köpet hafva vi kastat ut 4 millioner. Der finnes likväl en idg, som säges ligga till grund för alltsammans, en idd som man påstår af Hr Conseljpresidenten skall läggas till bevis för hans förklaringar inför Kamaren. Skulle det väl vara sant, att man ämnar uppstiga i tribunen och i åsynen af hela landet säga oss, att vi utgöra en integrerande del af Heliga ÅAllianeen, af en ny och modifierad Helig Alliance? Skulle det väl vara sant, att Cabinetterne värdigats införlifva Julirevolutionen med Heliga Alliancen på samma sätt som de, efter Congressen i Aachen, införlifvade Restaurationen med densamma? Skulle det väl vara sant, att man ämnar bevisa oss, det ingenting finnes lyckligare än denna fullkomliga enighet, och att trefärgade fanan skall i ljuf förening sammanverka med Österrikiska färgerna 1 ftalien!! Hvad återstår oss väl, om vi sätta till och med. trefärgade fanan på spel; om vi utbreda den till folkens förtryck? MHvilka symboler skola vi väl åkalla hädanefter? Skola vi uppfinna nya färger? (nbillar man sig verkeligen att Furst Metternich och de absolutistiska Cabinetterna öfvergifvit all fruktan för de populära iddgerne? Kan man på allvar tro att de af upprigtigt, bjerta skola räcka oss handen? I vissa ministeriella cotterier man sie af att hafva reculariseraf berömmer revAlatinaUL all pr rik tje afi up sin ick me? för up Dit hv dij L så 4 må rat de lig ku lär Sri dr for lar Er fal ate mc Eu vil sig far tri all. en un dag mi: em: gift hva de och na son der det