mig nåra kl. 4 e. tm. och tillfrågade om, i händelse motständ hos Askenstedt vid de i beslagtagne varors bortförande skulle yppa sig, jag vore beredd lemna bandräckning, svarades al mig icke allenast med ett villigt ja, utan äfven med framställd fråga om anledning dertill vere förbanden, yttrade Tullknspectorent att emellan Lendahl och Askenstedt det mäst vänskapliga och böfliga bemötande syntes räda. Vid Tull-lospector; Thulins återkomst från mig till beslagsstället, dit han direete begaf sig, var hela det öfverklagade uppträdet slutudt och allt hos Askenstedt tyst. Detta upplyses af Hr Thulins cgen vitt nes-berättelse. Hyad jag har, utan anspråk på klyftiga reflextioner anfört, är af de förut i detta ämne förde och här åberopade protocoller vitsordadt, och äger intet mer än en hänvisning dit, all tillägga, Amal den g Mars 1832. C. Bergmark, Stads-Fiskal. Vi finna ganska naturligt, att lerr Stads fiskalen söker vedeslägga hvad som oriktigt kan hafva blifvit honom påbördadt, angående Lans overksamhbet vid ifrågavarande beslagstillfälle. Deremot synes ban bafva gjort sig en öfverflödig möda, då han sökt försvara Herr Askenstedt, och detta siärber åtminstone icke begreppet om bans cpartiskbet, Att förbudsa varor upptäckas utlagda kiing byllorna i en öppen törsaljningsbod, — att, lyckligtvis för egaren, en folkbop intränge: och ofredar beslagarne, — att ljuset släckes, och att Tullbetjenterna måste taga till flykten för att fralsa sig, — att yttranden förut fällas, som bevisa att öfvervåldet var förut åtänkt; hvad bevisar detta allt emot Herr Askenstedt i den varde Herr Stadsfiskalens ögon? Högsta åklagaremakten torde likval se saken annorlunda, och tiden visa utgången. UU MMMM