mig nåra kl. 4 e. tm. och tillfrågade om, i händelse
motständ hos Askenstedt vid de i beslagtagne va-
rors bortförande skulle yppa sig, jag vore beredd
lemna bandräckning, svarades al mig icke allenast
med ett villigt ja, utan äfven med framställd fråga
om anledning dertill vere förbanden, yttrade Tull-
knspectorent att emellan Lendahl och Askenstedt det
mäst vänskapliga och böfliga bemötande syntes räda.
Vid Tull-lospector; Thulins återkomst från mig till
beslagsstället, dit han direete begaf sig, var hela det
öfverklagade uppträdet slutudt och allt hos Asken-
stedt tyst. Detta upplyses af Hr Thulins cgen vitt
nes-berättelse.
Hyad jag har, utan anspråk på klyftiga reflextio-
ner anfört, är af de förut i detta ämne förde och
här åberopade protocoller vitsordadt, och äger intet
mer än en hänvisning dit, all tillägga, Amal den g
Mars 1832. C. Bergmark,
Stads-Fiskal.
Vi finna ganska naturligt, att lerr Stads-
fiskalen söker vedeslägga hvad som oriktigt
kan hafva blifvit honom påbördadt, angåen-
de Lans overksamhbet vid ifrågavarande be-
slagstillfälle. Deremot synes ban bafva gjort
sig en öfverflödig möda, då han sökt försva-
ra Herr Askenstedt, och detta siärber åtmin-
stone icke begreppet om bans cpartiskbet,
Att förbudsa varor upptäckas utlagda kiing
byllorna i en öppen törsaljningsbod, — att,
lyckligtvis för egaren, en folkbop intränge:
och ofredar beslagarne, — att ljuset släckes,
och att Tullbetjenterna måste taga till flyk-
ten för att fralsa sig, — att yttranden förut
fällas, som bevisa att öfvervåldet var förut
åtänkt; hvad bevisar detta allt emot Herr
Askenstedt i den varde Herr Stadsfiskalens
ögon? Högsta åklagaremakten torde likval
se saken annorlunda, och tiden visa utgån-
gen.
UU MMMM