tre fredslugn, som, med Hans bistånd, det lyckats Oss att så länge bibehålla. VI befalle Eder Gud Allsmägtig Nådeligen. Stockholms Slott den 3 Mars 1832. CARL JOHAN. Aug. von Hartmansdorfff. Vi undra icke att det resultat, som uppenbarat sig i Herr JustieStatsMinisterns embhetsberåttelse i afseende på den tilltagande fyllerilasten, i VR red väckt Regeringens bekymmer. Vi neka icke att det ofvanstående civenläret röjer någonting välment, som alltid är att värdera. Men med fullkomligt rältvisande af det ädla i syftningen, och önskande att den må bära en så rik frukt, som vederbörande sjelfve hoppas, kunna vi likväl icke undgå att tvifla något öfver sistnämnde omständighet. Vi erinra oss väl sedan envåldstiden före 1309, hurn en hop poklamationer utkomma af lika välment art som den ifrågavarande: än emot den förderfliga och öfverhandtagande lyxen i kläder och lefnadssätt ; än emot det tilltagande religionsföraktet wm. m. s och huru den nuvarande iir JustitieStatsMivistern, som då var ahef för hela inrikes förvaltningen, uti dessa proklamationer skildrade sedernas tillstånd så, att håren ville resa sig på hufvudet. Tiden visade dock icke fatt proklamationerne uträttade någonting, och man har efteråt funnit, att de endast voro vanmäktiga nödrop af en Styrelse, som antingen var för bind eller för svag att gå till roten af det onda, att uppsöka och afhjelpa orsakerna till det moraliska sjukdomstillståndet. Hvad bef följden af detta palliativ? De förnuftiga bland folket , som bättre insågo, hvar det onda låg, åtnöjdes icke med de faderlige förmaning :rna; den allmänna obelåtenbeten växte allt mer, och alla veta, huru den slutligen upplöste sig. Denna tid ligger oss så nära alt den ej han vara glömd; och måtte dess bittra lärdomar någon gång leda till nytta! CC Vi räkna oss till dem som tro, att man aldrig bör förtvifla om republiken? Ehura djupt ett folk än må bafva sjunkit i sitt moraliska tillstånd, tro vi likväl att en Regering med upplyst och kraftfall vilja, som hade förbättringen af folkets belägenhet i onsflåtligt sigte, en regering, om genom sina åtgärder vel att taga allmänna tänkesättet till bundsförvandt emot fördomarne och intrigerna, innan kort skulle lyckas att gifva sakerna ett helt annat utseende. Vi äro öfvertygade derom, att då något moraliskt lyte, något tilltagande sjukdomstillstånd uppenbarar sig i ett folks sedliza tillstånd, och detta sker ander en tid, sem visar en förut aldrig uoppenbarad ensträngning af enskilde att arbeta för mängdens upplysning och förädling, — så kan man taga för afsjordt alt något djupt miss förhållande i sjelfva sambällsskicket underhåller sjukdomssymptomerna, Tag än da fe AR Ef, JAA cCAMA mill