till capitulation tvungne Mustapha Pascha af Skutari, hvilken under loppet af förra året, i spetsen för insurrectionen i Albanien, gaf de Turkiska hörarng jemn sysselsättning, Efter eapitulationens afslutande befalld att inställa sig i Constantinöpel, fick han den 15 Januari ordres att inlinna sig i Stor-Herrliga Lustslottet Boschik Tasck. Han medförde den äldsta af sina söner, i tanka att genom honom bereda sig ett nådigt mottagande af Sultan. Sedan. Kejsarens Privat-Secreterare gifvit Fadren audience, införde han först sonen till Stor-Herrn. Ynglingen, klädd i gammal albanesisk bonddrägt, kastade sig för Sultans fötter, bad om tillgift och nåd för sin far, samt anhöll för egen räkning att få anlägga den resuliera armeens nya uniform. Då det är allmänt kändt, huru högt värde Stor-Herrn sätter på hvarje frivillig gärd af hyllning åt hans militäriska ignovationer, vid hvilkas genomdrifvande ban haft så otaliga, svåra hinder att bekämpa i Turkarnes religiösa och politiska fördomar, var ynglingens anhållan naturligtvis mera beräknad på att, genom det förmodade kraftigaste medlet, söka insmickra sig och sin far hos Stor-Herrn, än det får tillskrifvas någon så serdeles enthusiastisk beundran för ge nya militär-inrättningarne. , Ändamålet förfelades emedlertid icke. Stor-Herrn uppreste honom med godhet, biföll hans anhållan och skänkte honom på köpet ett briljanteradt guldur. Mustapha-Pascha sjelf afvaktade emedlertid med otålighet underrättelse om, huru det lyckats för hans son att bereda honom försoning och tillgift. Då denne återkom, berättade förloppet och visade den dyrbara skänken, lät Paschan äfven för sig anhålla om tillstånd att få bära den nya uniformen. Storherrn biföll äfven detta såsom ett tecken af hans fullkomliga förlåtelse och glömska af det framfarna. En af de lagskipningsåtgärder, som hedra den Stor-Herrliga regeringen och ådagalägga dess afsigt, att icke blott i materielt hänseende bilda efterhärmningar af Europeisk civilisation, utan äfven i moralisk syftning tillegna sig andan deraf, är den fullkomliga amnesti, som blifvit de utvandrade från Chios beviljad och den akt, hvarigenom deras på denna ö befintliga confiskerade egendom återställes till dem. (När skall man väl i tidningarne få läsa, att en amnesti blifvit beviljad de utvandrade Polackarne? Och när skall man erfara, att det civiliserade Europas största (han har 50 milJäoner undersåter) Monark, till de utvandrade återlemnat deras confisquerade egendom? För att ej, likt Ottomanernes beherrskare, duka under för frestelsen i detta fall, hav Högstdensåmme redan åt sina Satraper bortskänkt en del deraf.) Detta ädelmod af Sultan har bland Chioterne och hans Grekiske undersåtare i allmänhet naturligtvis väckt stor glädje och de anseddaste Chioter, som för närvarande fin