till capitulation tvungne Mustapha Pascha af
Skutari, hvilken under loppet af förra året, i
spetsen för insurrectionen i Albanien, gaf de
Turkiska hörarng jemn sysselsättning, Efter
eapitulationens afslutande befalld att inställa
sig i Constantinöpel, fick han den 15 Januari
ordres att inlinna sig i Stor-Herrliga Lust-
slottet Boschik Tasck. Han medförde den
äldsta af sina söner, i tanka att genom honom
bereda sig ett nådigt mottagande af Sultan.
Sedan. Kejsarens Privat-Secreterare gifvit Fa-
dren audience, införde han först sonen till
Stor-Herrn. Ynglingen, klädd i gammal alba-
nesisk bonddrägt, kastade sig för Sultans fötter,
bad om tillgift och nåd för sin far, samt an-
höll för egen räkning att få anlägga den re-
suliera armeens nya uniform. Då det är all-
mänt kändt, huru högt värde Stor-Herrn sät-
ter på hvarje frivillig gärd af hyllning åt hans
militäriska ignovationer, vid hvilkas genom-
drifvande ban haft så otaliga, svåra hinder att
bekämpa i Turkarnes religiösa och politiska
fördomar, var ynglingens anhållan naturligt-
vis mera beräknad på att, genom det förmo-
dade kraftigaste medlet, söka insmickra sig och
sin far hos Stor-Herrn, än det får tillskrifvas
någon så serdeles enthusiastisk beundran för
ge nya militär-inrättningarne. , Ändamålet för-
felades emedlertid icke. Stor-Herrn uppre-
ste honom med godhet, biföll hans anhållan
och skänkte honom på köpet ett briljanteradt
guldur. Mustapha-Pascha sjelf afvaktade e-
medlertid med otålighet underrättelse om, huru
det lyckats för hans son att bereda honom för-
soning och tillgift. Då denne återkom, berätta-
de förloppet och visade den dyrbara skänken,
lät Paschan äfven för sig anhålla om tillstånd
att få bära den nya uniformen. Storherrn bi-
föll äfven detta såsom ett tecken af hans full-
komliga förlåtelse och glömska af det fram-
farna.
En af de lagskipningsåtgärder, som hedra den
Stor-Herrliga regeringen och ådagalägga dess
afsigt, att icke blott i materielt hänseende bil-
da efterhärmningar af Europeisk civilisation,
utan äfven i moralisk syftning tillegna sig an-
dan deraf, är den fullkomliga amnesti, som
blifvit de utvandrade från Chios beviljad och
den akt, hvarigenom deras på denna ö befint-
liga confiskerade egendom återställes till dem.
(När skall man väl i tidningarne få läsa, att
en amnesti blifvit beviljad de utvandrade Po-
lackarne? Och när skall man erfara, att det
civiliserade Europas största (han har 50 mil-
Jäoner undersåter) Monark, till de utvandrade
återlemnat deras confisquerade egendom? För
att ej, likt Ottomanernes beherrskare, duka
under för frestelsen i detta fall, hav Högstden-
såmme redan åt sina Satraper bortskänkt en
del deraf.) Detta ädelmod af Sultan har
bland Chioterne och hans Grekiske undersåtare
i allmänhet naturligtvis väckt stor glädje och
de anseddaste Chioter, som för närvarande fin-