och copulationen gick straxt för sig. - Men 2
dagar efter Drottning Margretas flygt, fick Fa-
dren Konung Waldemar veta, huru bon hu-
serat och farit öfver åt Skåne, och sedan norr
vt; bvaraf han nogsamt kunde förmärka och
aftaga, att hon rymt till Konung Håkan;
hvilket honom så myeket mer förbittrade,
som hon det gjort emot hans vilja, och emot
barnslig lydvad och trohet: Församlade för-
denskuld i största hastighet hela sitt Rytteri,
som bestod af 8ov hästar, befallande fotfolket
komma, det fortaste de kunde, efter. Såle-
des förraskades och belägrades de, då de o-
möjeligen kunde så hastigt förmoda hans an-
komst. När nu Konung Håkan varit beläg-
rad i 6 dygn, och efter han icke förmodat
något fiendteligt, mindre hade något krigs-
folk vid handen, som brukade spits, utan var
mesta parten hans eget hoffolk och annat för-
näms Herrfolk af Norrige, som allenast till
den ändan voro kallade, att behedra Bröllops-
äcten, såg han sig uti ingen del kunna göra
Konung Waldemar motstånd, eller för hans
mäktiga intrång försvara Fästningen; hälst e-
medan hans Fotfolk då ullaredan, mesta par-
ten geuom tågande och skjuts, voro ankomne,
och hade fattat posto; då finner Drottning
Margreta, som var af naturen en förståndig,
spitsfundig och illistig qvinva, på det rådet,
att skrifva sin Herrfader till, som ock sked-
de med Konung Håkans vilja och minne, be-
garande en Faderlig håd, och påminnande
honom, at Konung Håkan var henne beskärd
af Äktenskaps-Stiftaren Gud Allsmägtig, hvars
vilja och skickelse hvarken Konungar eller
anära väldiga menniskor kunna ändra eller
cin intet göra; Han ville derföre låta sig nö-
jP, med det Gud hade gjort. Men Drottning
Margreta uträttade ej något denna gången hos
sin Fader, utan ban skickade en Trumpetare
för Slottet och fordrade det upp. Då nöd-
gades hon åter skrifva sin Herr-Fader til, at
emedan hennes förra bön icke kunde finna
pågot rum hos honom, han då til det ringa-
ste ville förunna henne, förr än hon uppgåf-
ve Slottet, at få bära nt på sin rygg så mye-
ket klon årkade af det bästa och häldsta hon
åttes; bvilkket blef henne omsider efterlåtit, då
Kon öfvergaf alla sina saker, och stoppade sin
Herre Konung Håkan uti en stor och lång
Cawifas-Säck , och bar honom ut på ryggen,
til Konung Waldemars högqvarter; och då
han blef henne varse, gick han emot henne
och frågade henne: hvad har du att bära,
som du så mycket håller af? Hon svarade:
jag bör min Håkan, han är min bästa egen-
dom, och jag estumerar honom högre än ella
mina håfvor; släppte honom så behändigt ut-
är säcken, at han komm stående kapprak på
fötterua. Då log Konnungz Waldemar hjärte-
liger, och sedan Konung Håkan tagit bonom
i hard och hälsat honom, vände Konung
Waldemar ugtill sin Dotter, Drottning Margre-
ta, och sade: Nå! så ha honom då, Gud lå-
te Eder bida trifvas uti enighet och Guds-
fruktan: det är en så stolter karl, och vore
jag avipaa, så vare icke till uvdreandes, om )