och copulationen gick straxt för sig. Men 2 dagar efter Drottning Margretas flygt, fick Fadren Konung Waldemar veta, huru bon huserat och farit öfver åt Skåne, och sedan norr vt; bvaraf han nogsamt kunde förmärka och aftaga, att hon rymt till Konung Håkan; hvilket honom så myeket mer förbittrade, som hon det gjort emot hans vilja, och emot barnslig lydvad och trohet: Församlade fördenskuld i största hastighet hela sitt Rytteri, som bestod af 8ov hästar, befallande fotfolket komma, det fortaste de kunde, efter. Således förraskades och belägrades de, då de omöjeligen kunde så hastigt förmoda hans ankomst. När nu Konung Håkan varit belägrad i 6 dygn, och efter han icke förmodat något fiendteligt, mindre hade något krigsfolk vid handen, som brukade spits, utan var mesta parten hans eget hoffolk och annat förnäms Herrfolk af Norrige, som allenast till den ändan voro kallade, att behedra Bröllopsäcten, såg han sig uti ingen del kunna göra Konung Waldemar motstånd, eller för hans mäktiga intrång försvara Fästningen; hälst emedan hans Fotfolk då ullaredan, mesta parten geuom tågande och skjuts, voro ankomne, och hade fattat posto; då finner Drottning Margreta, som var af naturen en förståndig, spitsfundig och illistig qvinva, på det rådet, att skrifva sin Herrfader till, som ock skedde med Konung Håkans vilja och minne, begarande en Faderlig håd, och påminnande honom, at Konung Håkan var henne beskärd af Äktenskaps-Stiftaren Gud Allsmägtig, hvars vilja och skickelse hvarken Konungar eller anära väldiga menniskor kunna ändra eller cin intet göra; Han ville derföre låta sig nöjP, med det Gud hade gjort. Men Drottning Margreta uträttade ej något denna gången hos sin Fader, utan ban skickade en Trumpetare för Slottet och fordrade det upp. Då nödgades hon åter skrifva sin Herr-Fader til, at emedan hennes förra bön icke kunde finna pågot rum hos honom, han då til det ringaste ville förunna henne, förr än hon uppgåfve Slottet, at få bära nt på sin rygg så myeket klon årkade af det bästa och häldsta hon åttes; bvilkket blef henne omsider efterlåtit, då Kon öfvergaf alla sina saker, och stoppade sin Herre Konung Håkan uti en stor och lång Cawifas-Säck , och bar honom ut på ryggen, til Konung Waldemars högqvarter; och då han blef henne varse, gick han emot henne och frågade henne: hvad har du att bära, som du så mycket håller af? Hon svarade: jag bör min Håkan, han är min bästa egendom, och jag estumerar honom högre än ella mina håfvor; släppte honom så behändigt utär säcken, at han komm stående kapprak på fötterua. Då log Konnungz Waldemar hjärteliger, och sedan Konung Håkan tagit bonom i hard och hälsat honom, vände Konung Waldemar ugtill sin Dotter, Drottning Margreta, och sade: Nå! så ha honom då, Gud låte Eder bida trifvas uti enighet och Gudsfruktan: det är en så stolter karl, och vore jag avipaa, så vare icke till uvdreandes, om )