nen höll ännu samma afton en hemlig sammankomst. PoLEn. De underrättelser, som tid efter annan inå från detta olyckliga land, innehålla belagligen föga annat än ständigt nya bidrag till det machiavellistiska system af förtryck, som af de öfvermodige segervinnarne der tillämpas. i Förtrycket och vexationerne mot enskilda fredliga eller så kallade icke comprometterade individer , äro visserligen, som det tyckes, icke serdeles våldsamma, och ega troligen till och med sällan rum; men den kallt beräknade planen att småningom förfäa nationen, draga den från all moralisk och intellectuell bildning, och slutligen bringa den till glömska och litgiltighet för allt högre än rent djuriska behag och njutningar, framlyser påt.ugligen i alla de åtgärder som den nya styrelsen vidtager. Våra läsare känna redan för längesedan, buru undervisningen i alla de ämnen, som antingen gifva näring åt natiopalkänslan, eller ntgöra nyckeln till en bögre förståndsbildning, blifvit förbjuden vid de Polska läroanstalterne, huru Polska Nationalkokarden ej längre får nyttjas, huru universiteterna Wilna och Warschau varit föremål för en revision, den der säkerligen, att döma af hvad man i denna väg redan sett, icke utfaller till undervisningens förmån. Såsom en ytterligare ledning för omdömet öfver det sätt, hvarpå Polen och Polackarne behandlas, införa vi följande ur en skrifvelse från Polska gränsen i slutet af Januari, påtagligen författad i Ryska interesset, eller åtminstone under fruktan för dess eftertryckliga lagskipning. Man finner här bland mycket annat åtskilligt om det sätt, bvarpå förfarits med den enda ypperliga Militäruppfostringsanstalt Polen egt, och huru amnestien för de från Preussiska gebitet återvändande Polska krigare tillämpas: Man torde hafva svårt att utaf allt det, som hittills skett i afseende på vårt lands reorganisering , med bestämdhet sluta till bvad Kejsaren och hans QConselj egentligen bafva i sinnet med oss. Vid ett förhastadt bedömande af de strängbetsåtgärder, som vidtagits mot Insurgenterne (Detta namn erbålla de då nu i en artikel från deras eget land, och skrifven, åtminstone efter utseendet, af en bland deras landsmän !), förbises alltför obetänksamt de considerationer Kejsaren måste iakttaga, icke blott mot sina Ur-Ryssar, utan äfven mot de fornpolska provincerna Littbanen, Wolhynien, Podolien m. m. Mången hårdhet torde nemligen blott böra anses såsom ett afskräckande exempel, en varnage! för dessa, af revolutionsandan äfven en tid bortåt angrippa Guvernemeuter. (De som hårdheten drabbat skola tvifvelsutan finna sig mycket tröstade, att det egentligen icke varit så illa ment med dem, utan att de blott, såsom bagaren i Kellgrens fabel, skulle tjena till varnagel för andra.) ib nfinnoöon af fnmnusda .—. PH. UML. PP 2 a