terna derstädes, synes oss icke mindre intressant: det bör likväl märkas, att denna artikel är äldre, än den uppgift, som sista posten innebhöll, att ministeren hade köpt flere oppositionstidningar; en uppgift, hvars tillförlitlighet i öfrigt torde böra sättas i fråga. Messager ullstod i förrgår — beter det att af de trettioen politiska journaler, hvilka utgifvas i Paris, endast tre förfäkta ministörens sak, som, i betraktande af den makt Fransyska pressen för närvarande utöfvar, synesfså mycket mera betänkligt, som ett om möjligt ännu större missförhållande äger rumi afseende på bladenas talang och energi, än i afseen-. de på antalet. Er Periers stera fel — hans taktlöshet i uttryck och uppförande — återfinnas till en stor del hos hans organer. På Cafderna och ä läsekabinetterna, gripa alla begärligt efter Le National, Courrier Francais, Temps, hvaremot Messager och France Nouvelle, vanligen kastas föraktligt åt sidan. Påminner man sig, med hvilken skicklighet, med hvilket förråd af förstånd och dialektik Gazette de France, under sednare tiden af de äldre Bourbonernas makt, försvarade en sak, som likväl, både i och för sig sjelf, och i afseende på dess motståndares betydenhet, var oändligt svår att förfäkta, så faller den oskicklighet, de nuvaran-. de ministeriella oaganerna visa, ännu mer i ögonen. Dessa omständigheter gifva en större vigt åt den. riktning, Constitutionel och Journal des Debats nyligen tyckas hafva tagit. Det år bekant, att det förstnämnde bladet icke blott aflägspat der frisinnade Cauchois Lemaine, utan: äfven beskylldes hafva sålt två af dess aktier, och sig sjelf, till ministeren. Det allmänna ogillande, dess tvetydiga uppförande väckte, tvingade dock redaktionen att fortgå på sin gamla banaz åtminstone bibehölls ett sken af opposition. Men plötsligen kastar sig bladet åter i den utländska politikens alfvarsamma frågor, och yrkar i afseende på dessa en värdigare, mer afgörande hållning, under det Journal des Debats öfvergifver ministeren, i allt hvad som rör de inre angelägenheterna; ja till och med någon gång uppträder som dess formliga motståndare. Om det är sant, som af goda anvtoriteter försäkras, att den påbegynta förföljelsen emot S:t Simonisterna hufvudsakligen är att tillskvifva den utländska diplomatikens ingifvelser, så uträttades likväl, genom sättet hvarpå man gick till väga, intet vidare, än att man blef ett mål för både utlänningens och nationens åtlöje. Redan öfver detta steg iakttog J. d. Debats en tydligt ogillande tystnad: och då Armand Carrel, Redaktör af Le National, så kraftfullt uppträdde emot olagligheten af de skedda arresteringarne, och bland sina vänner bestämdt förklarade, att han skulle försvara sig till det yttersta, och helle låta nedskjuta sig, än medgifva en sådan lagkränkning, bade autoriteterne ej mod att utöfva något våld emot honom; men Debats hade mod att skänka honom sitt bifall. Vid samma tid röjde sig Dupins och Påriers missämia mer uppenbart i kamaren, under det Gui