terna derstädes, synes oss icke mindre intres-
sant: det bör likväl märkas, att denna artikel
är äldre, än den uppgift, som sista posten in-
nebhöll, att ministeren hade köpt flere opposi-
tionstidningar; en uppgift, hvars tillförlitlig-
het i öfrigt torde böra sättas i fråga.
Messager ullstod i förrgår — beter det -
att af de trettioen politiska journaler, hvilka
utgifvas i Paris, endast tre förfäkta ministö-
rens sak, som, i betraktande af den makt Fran-
syska pressen för närvarande utöfvar, synesfså
mycket mera betänkligt, som ett om möjligt
ännu större missförhållande äger rumi afseen-
de på bladenas talang och energi, än i afseen-.
de på antalet.
Er Periers stera fel — hans taktlöshet
i uttryck och uppförande — återfinnas till
en stor del hos hans organer. På Cafderna och
ä läsekabinetterna, gripa alla begärligt efter
Le National, Courrier Francais, Temps, hvar-
emot Messager och France Nouvelle, vanligen
kastas föraktligt åt sidan. Påminner man sig,
med hvilken skicklighet, med hvilket förråd
af förstånd och dialektik Gazette de France,
under sednare tiden af de äldre Bourbonernas
makt, försvarade en sak, som likväl, både i
och för sig sjelf, och i afseende på dess mot-
ståndares betydenhet, var oändligt svår att för-
fäkta, så faller den oskicklighet, de nuvaran-.
de ministeriella oaganerna visa, ännu mer i
ögonen. Dessa omständigheter gifva en större
vigt åt den. riktning, Constitutionel och Jour-
nal des Debats nyligen tyckas hafva tagit. Det
år bekant, att det förstnämnde bladet icke blott
aflägspat der frisinnade Cauchois Lemaine, utan:
äfven beskylldes hafva sålt två af dess aktier,
och sig sjelf, till ministeren. Det allmänna o-
gillande, dess tvetydiga uppförande väckte,
tvingade dock redaktionen att fortgå på sin
gamla banaz åtminstone bibehölls ett sken af
opposition. Men plötsligen kastar sig bladet
åter i den utländska politikens alfvarsamma
frågor, och yrkar i afseende på dessa en värdi-
gare, mer afgörande hållning, under det Jour-
nal des Debats öfvergifver ministeren, i allt
hvad som rör de inre angelägenheterna; ja till
och med någon gång uppträder som dess form-
liga motståndare. Om det är sant, som af
goda anvtoriteter försäkras, att den påbegynta
förföljelsen emot S:t Simonisterna hufvudsak-
ligen är att tillskvifva den utländska diploma-
tikens ingifvelser, så uträttades likväl, genom
sättet hvarpå man gick till väga, intet vidare,
än att man blef ett mål för både utlänningens
och nationens åtlöje. Redan öfver detta steg
iakttog J. d. Debats en tydligt ogillande tyst-
nad: och då Armand Carrel, Redaktör af Le
National, så kraftfullt uppträdde emot olaglig-
heten af de skedda arresteringarne, och bland
sina vänner bestämdt förklarade, att han skul-
le försvara sig till det yttersta, och helle lå-
ta nedskjuta sig, än medgifva en sådan lag-
kränkning, bade autoriteterne ej mod att ut-
öfva något våld emot honom; men Debats ha-
de mod att skänka honom sitt bifall. Vid sam-
ma tid röjde sig Dupins och Påriers missäm-
ia mer uppenbart i kamaren, under det Gui-