ARGUS OCH DE FEMTUSEN
MILLIONERNE
En af våra Sättare råkade för några dagar
sedan lägga en nolla till i en af våra uppsat-
ser, öfver Franska budgeten, och lät Hr Mau-
guin säga att Frankrike förlorat femtusen
millioner på sina statslån!! Tryckfelet var i
det hela rätt oskadligt, ty hvar och en som
följt discussionen öfver detta vigtiga mål, den
som i andra blad sett Hr Mauguins yttrande
anfördt, den som det ringaste tänkt 1 ämnet,
kunde naturligtvis sjelf rätta misstaget,
Men se Avgus läste icke; tänkte icke;
ban bara skref! Också bet ban riktigt
på kroken. 5,000,000,000!! Hvilken ståtlig
följd af siffror! Nollor — tillräcklige att gifva
Argus rudimateria till bearbetning för en vec-
ka eiler två!! Så tyckte han äfven sjelf, och
lade derföre genast hand vid verket. Sedan
han i sitt förra lördagsnsummer omrört den så
kallade vinsten för Franska amorterings-fon-
den, och dervid inför Dagligt Allehanda spe-
ciminerat i substraction med enkla tal, grep
han sig an med de 5,000 millionerne i Afton-
bladet. Han visste likväl egenteligen icke hvad
han skulle säga, och som han aldeles icke anad:
rätta sammanvhanget, höjde han sig med att
sörehålla Hr Mauguin sin öfverdrift, förut-
sättande således på fullt allvar möjligheten
deraf, att en af Frankrikes utmärktaste repre-
sentanter, inför en kammare, till stor del
sammansatt af lysande namn i Finahcer och
Statshusbållning, utan ögonblicklg tillrätta-
visning, verkeligen skulle kunnat yttra ett så
fullkomligt nonsens, som att man på en skuld-
summa, å hvilken man hittills endast kunna!
göra obetydliga afbetalvingar, redan haft en
förlust af mera än hela lånet! Synbart orolig
öfver möjligheten att hafva förtalt sig, reser-
verade vår goda Argus sig dock straxt, i af-
seende på Hr Mauguin, insvepte sin egen o-
kunnighet i några af sina ståevde phraser om
Aftonbladet, och skyndade sig till ett annat
ämne.
Vi ämna denna gång icke för vår del vida-
re befatta oss med Argus, utan lemna honom
i sin klafbundna frihet, öfvertygade, att han,
så länge nollor icke tryta till hans -andeliga,
och tistlar till hans lekamliga vederqvickel-
se, säkert skall veta att uppehålla sittsskiala
kf.
4.