inlort proistycken af Svenska språket Iran oOl-
ka tidehvarf. Dessa äro visserligen nog korta,
för att lemna någon betydlig upplysning; men
det är dock godt, att uppmärksamheten engång
blifvit vänd åt detta håll. Hr Almqvist sjelf,
eller någon annan, torde framdeles lemna nå-
got mera fullständigt hidrag till en historia öf-
ver vårt språks utveckling.
Man finner dock, jemte dessa fördelaktiga e-
genskaper, anledning till en och annan an-
märkning. Redan Svenska Akademien har i
sitt yttrande fästat uppmärksamheten vid ety-
mologiens missförhållande till syntaxen. Den
förra innehåller 119, den sednare blott 25 si-
dor. Den lärjunge, som behöfver en så vid-
lyftig etymologi, fordrar också en syntax i
proportion derefter, och tvertom. — En sam-
manblandning af ämnen röjes äfven under-
stundom. Man finner veml. flere saker på stäl-
len, dit de alldeles icke höra. I etymologien
t. ex., meddelas pag. 6 den underrättelsen, att
kaflar stafvas utan v, hvilket egenteligen hör
till ortografienp. Definition på materielt no-
men, linnes pag. ig, bland anmärkningarne
om ord, som nyttjas endast i singulari.
Deiinitionen på deponens, står pag. 39
bland anmärkningarna till första konjugatio-
nen, Definition på verbum inchoativum fin-
nes p. 53 inblandad i läran om första konju-
galionens ändelse i infinitiven o. s. v. Äfven
anmärka vi den obestämdhet, som råder i Hr
Almqvists terminologi. Det är angeläget att i
denna följa en gifven plan, för att icke med
olika benämningar på samma saker förvilla
lärjangen. Författaren använder än den Sven-
ska, än den Latinska termivelogien, Än talar
han om Egenskapsord p. 30, Föreställande
ord p- 40, Tillägnande pronomina p. 45, och
Egenskaps biord p. 95; än åter om Adjekti-
ver p. 30, Pronomen p. 40, Possesiva prono-
mina p. 46, Adverbier p. 96 o. s.v. Under-
stundom är terminologien än mera mångfaldig.
Begreppet om Nomen Collectivum framställes
t. ex. olika på två ställen. Bland anmärk-
vingarna till tredje deklinationev p. 10 nämnes
kollectiv betydelse, som der fserklaras med:
Åntals betydelse, men p. 19 förekommer det
åter under namn af myckenhets ord, och
förklaras med: ord, som innehålla en flertals
berättelse o. 8. v. Detta vacklaude kan ännu
mindre gillas, då termerna genom längd och
ovis het trötta både minne och begrepp. Så
d. ex. finner man Förf. i st. f. det enkla or-
det deponens släpa med sig denna term: PVer-
ber med passiv form, men dels aktiv, dels
neutral bemärkelse p. 63, eller med föränd-
radt uttryck: Verber med passiv form, men
icke sådan bemärkelse p. 84.
Samma ojemnohet röjer sig betydligt uti för-
hållandet mellan det som upptages eller ute-
lemnas. Hr Almqvist undervisar t. ex. p. 10
sina lärjungar, huru en värdinna kan tilltala
sina grannfruar med titeln mitt Herrskap,
då värden till sina manliga gäster bör hellre
ayttja mina Herrar; och p. 113, att man på
utrikes ort kan till ett fruntimmer från sin
födelsvort icke gerna nyttj: ordet landsgvinnas )
