At dessa menniskor, i går oppositionens heroer, 1 dag maktens herrar och förfäktare, kan man med skäl säga: J hafven autingen varit okunnige eller oredlige. Okunnige, om J verkligen icke insett botemedlen för det onda. Oredlige, om JI utlofvat reformer, hvilka J vissten vara omöjliga att verkställa, och hvilka I nu påstån det vara farligt att vidare påyrka. Böra vi tro eder mindre okunnige i dag, när J sägen oss att det icke finns andra botemedel än tiden och förtroerdet? Böre vi tro eder mer redliga, när S påstån att saltskatten icke är serdeles tryckande, att tobaksmonopolet bör bibehållas, och att Lotteriet, denna skamfläck för nationen, ännu ej på flera år kan afskaffas? Hvartill då denna så ihärdiga opposition, detta oförsonliga krig emot alla restaurationens ministrar och denna omstörtning af Carl X:des thron? Saltet skulle icke vara dyrare, tobaksmonopolet ej mer exclusivt, lotteriet ej vara mer immoraliskt, om vi aldrig haft någon Julirevolution. Hvad slags förtroende förtjena väl menniskor, på hvilka ett sådant dilemma kan lämpas; om hvilka man kan säga, att antingen okunnighet alstrat deras oförmåga eller oredlighet deras brist på god vilja. Nej! Frankrike tillåter icke, tror icke det system, hvartill man vill leda det, eller de klingande ord man ger det till godo. För Franska folket har revolutionen en betydelse, och denna är: tillämpningen och verkställandet af iddeer, reformer och förbättringar, som under 15 år varit påkallade af allmänna opinionens röst. Må ni erbjuda det ord och namn i utbyte mot sak, må niförfära det med fraser om, att egendomsrätten är hotad, att samhället är vid brädden afj en afgrund, att de fattigare folkklasserna stå färdiga att rmsa emot de rika3 allt detta hjelper icke; det skall med samma misstroende, samma köld betrakta er. Det jemför sina behof med edra handlingar, och edra löften i går med edra förvaltningsåtgäårder i dag. När det påminner sig edra förra tal och skrifter; när det ser, hos eder, glömska af allt hvad reform heter och liknöjdhet för den allmänna lycka som förkunnades; när det ser, hos sig sjelf, samma förtryck, samma förvirring, samma brist på garantier och institutioner, samma lidanden och samma hördor; då frågar det sig sjelf, hvarföre dess söner, under Julidagarnve, offrade sitt blod, hvarföre J då voren liberala, och hvarföre J nu hafven makten i edra händer. Det känner lifligt att dess sak är alltid densamma. ehurn den af eder hlifvit Afverojf.