At dessa menniskor, i går oppositionens he-
roer, 1 dag maktens herrar och förfäktare,
kan man med skäl säga: J hafven autingen
varit okunnige eller oredlige.
Okunnige, om J verkligen icke insett bote-
medlen för det onda.
Oredlige, om JI utlofvat reformer, hvilka
J vissten vara omöjliga att verkställa, och
hvilka I nu påstån det vara farligt att vida-
re påyrka. -
Böra vi tro eder mindre okunnige i dag,
när J sägen oss att det icke finns andra bote-
medel än tiden och förtroerdet? Böre vi tro
eder mer redliga, när S påstån att saltskatten
icke är serdeles tryckande, att tobaksmonopo-
let bör bibehållas, och att Lotteriet, denna
skamfläck för nationen, ännu ej på flera år
kan afskaffas?
Hvartill då denna så ihärdiga opposition,
detta oförsonliga krig emot alla restaurationens
ministrar och denna omstörtning af Carl X:des
thron? Saltet skulle icke vara dyrare, tobaks-
monopolet ej mer exclusivt, lotteriet ej vara
mer immoraliskt, om vi aldrig haft någon
Julirevolution.
Hvad slags förtroende förtjena väl menni-
skor, på hvilka ett sådant dilemma kan
lämpas; om hvilka man kan säga, att antin-
gen okunnighet alstrat deras oförmåga eller
oredlighet deras brist på god vilja.
Nej! Frankrike tillåter icke, tror icke det
system, hvartill man vill leda det, eller de
klingande ord man ger det till godo. För
Franska folket har revolutionen en betydelse,
och denna är: tillämpningen och verkställan-
det af iddeer, reformer och förbättringar, som
under 15 år varit påkallade af allmänna opi-
nionens röst. Må ni erbjuda det ord och
namn i utbyte mot sak, må niförfära det med
fraser om, att egendomsrätten är hotad, att
samhället är vid brädden afj en afgrund, att
de fattigare folkklasserna stå färdiga att rmsa
emot de rika3 allt detta hjelper icke; det skall
med samma misstroende, samma köld betrakta er.
Det jemför sina behof med edra handlingar, och
edra löften i går med edra förvaltningsåtgäår-
der i dag. När det påminner sig edra förra
tal och skrifter; när det ser, hos eder, glöm-
ska af allt hvad reform heter och liknöjdhet för
den allmänna lycka som förkunnades; när det
ser, hos sig sjelf, samma förtryck, samma för-
virring, samma brist på garantier och institu-
tioner, samma lidanden och samma hördor; då
frågar det sig sjelf, hvarföre dess söner, under
Julidagarnve, offrade sitt blod, hvarföre J då
voren liberala, och hvarföre J nu hafven mak-
ten i edra händer.
Det känner lifligt att dess sak är alltid den-
samma. ehurn den af eder hlifvit Afverojf.