velat åstadkomma, i de förbättringar, hvilkas nödvändighet hon ifrån sin upphöjda ståndpunkt insett, och dem hon velat befrämja. Hvem skulle ej önska henne fria händer, att inom bättre och fullkomligare former kunna, i växelverkan med representationen, arbeta för Sveriges välgång och lycka! I afseende på möjligheten af en förändring i vår representation, framställer sig alltid för betraktelsen den frågan: skola väl de privileglerade stånden godvilligt afstå, hvad de i secler innehaft, och funnit sig väl vid att äga? — Vi veta det icke; men det veta vi, att tiden och den styrka allmänna tänkesättet utvecklar, äro mäktige af stora resultater. Hvem hade väl för 10 år tillbaka trott en Parlamentsreform i England så nära? och dock se vi den nu troligen snart fullbordad inför våra ögon. Dess vänner hafva ej upphört eller tröttnat att framställa dess nödvändighet, och nu finna vi både Konung och Folk förenade att verkställa den. I samma stund Svenskarne såge sin Regering taga initiativet i denna vigtiga fråga hos oss, eller åtminstone öppet yttra sin öfvertygelse, att en förbättrad representation är nödig för landets väl, skulle en stor del af det motstånd den kan möta, försvinna. Den öfvertygelse skulle slvteligen påtvinga sig något hvar, att ingen kraft finpes i Staten, som i längden kan mostå det goda och nyttiga, hvarom Regent och Folk äro ense, och alla det egna interessets och skråandans bemödanden skulle falla vanmäktige inför denna höga, moraliska styrka. Den nya Dynasti Nationen utkorat, och kring hvilken allas förhoppvingar förena sig, skulle finna mäktiga elementer till ära, kraft och lycka hos det pånyttfödda folk, hvars öden den sålunda tryggat för secler. — — orm ERROR NORRORT