den Jatthet de erbjuda lor Ccorruptionen, Omöjligheten äfven för en välviljande Regering att sammanhålla de spridda och stridiga elementerna till något helt, till fosterlandets båtnad, och ändtligen utsigterna på möjligheten af en förändring. Oformligheten och felaktigheten äf vår representation har länge varit insedd och erkänd, Dess brister ligga i öppen dag, äro så bevittnade af erfarenheten, att väl knappast någon, som gjort sig reda för ändamålet at en lagstiftande församling, lärer vilja påstå, att våra fyra stånd, som sammankomma hvart femte år, i sjelfva verket föreställa Svenska folket, uttrycka dess vilja, eller kunna,i hela deras vidd, bevaka dess fördelar. Man tyckes temmeligen allmänt inse, att Stånden förnämligast representera sig sjelfve och sina ståndsinteressen, hvilka kunna vara och väl understundom visat sig vara någonting helt annat än de ändamål, för hvilka ett folk sänder sina ombud till de allmänna rådplägningarne. Sjelfständighet i tänkesätt och oberoende i ställning, dessa så nödvändiga vilkor för representantkallet, kunna visserligen finnas hos individer af stånden, och det vore en orättvisa neka att de verkeligen finnas; men de skola aldrig, under nuvarande sammansättning, förmå motverka den rigtning till böjlighet för maktens interessen och önskningar, som oundvikligen följer af ståndsfördelningen. Hvilken oändlig mångfald af medel har ej en Styrelse, som skulle vilja beherrska representationen, i sin hand, för att vinna detta ändamål, då det motstånd den kan möta är splittradt på fyra särskilta håll, utan möjlighet af enhet och samband dem emellan. Hvilken lätthet att rigta stånd mot stånd, att genom medgörligheten hos det ena tillintetgöra verkan af motståndet hos det andra; och tror man väl någon Minister i verlden finnas enfaldig nog, att han, med en sådan representation för sig, ej skulle förstå sin ställning, ej inse vidden och omfånget af verkningsfältet, i fall han skulle vilja beträda det? Mär skulle han med frikostig hand mätta fåfängans och titelsjukans lystnad, der bjuda Statens embeten i utbyte mot de tjenster man kunde göra honem; och hvem förmår väl uppräkna allt hvad han skulle kunna företaga, för att söka demoralisera en representation, hvars sjelfva sammansättning lemnar ett så svagt värn för dess sjelfständigbet. — Att föröfrigt en mängd medborgare, och dertill af de mest bildade classer i samhället, äro alldeles uteslutne från delaktighet i representationen; att den betydliga förmögenhet, som hos dem finnes concentrerad, kan beskattas utan att de äga hvarken rådplägande eller beslutande rätt derom, vittnar huru föga vår representation motsvarar tidens billiga fordringar, och att de önskningar, man från upplyste och fördomsfrie män hör om ändring deri, äro grundade i ett verkligt behof, och någonting helt annat än dessa lösa rop på omskapning, hvilka understundom besvära Styvelcserne.