tagande fyllerilasten, hvars utrotande han. ock derföre med rätta anser förtjena alla fosterlandsvånners serdeles omtanka, utgående från den satsen, att menniskan icke afhälles ifrån tillfredsställandet af ett begär, ehurn djuriskt det må vara, blott genom förbud och stränga polisförfattningar , och ledd , som han säger, af en mångårig erfarenhet under. behandlingen af arbetsfolk i hufvudstaden , anser Författaren enda medlet. att vinna det ofvannämnda ändamålet vara, att istället för den nuvarande kroglefnaden, gifva arbetaren någon annan recreation, hvilken han, likasom hvarje annan menniska, har rätt att fordra efter dagens mödor. I sådant afseende föreslår Författaren, först och främst, inrättandet af större matinrättningar, der den arbetande kunde erhålla en sund och tillräcklig föda, af kött, potates och soppa, hvilket, om hvarje inrättning gjordes för minst 200 personer, kunde lemnas för 5 skillingar Banco. Detta, menar han, skulle på hela generationens helsa och styrka utölva eo välgötande iInflytelse, i stället för det lefnadssätt som nu eger rum, då man nu ser fattiga familjer, hvilka sakna råd att inköpa färska victualier, merendels nödgas lifnåra sig och sina frusna barn på sill och halfkoladt svagdricka. Dessutom föreslår Författaren inrättandet af andra restaurationer, der öl, kaffe, the mm. Im. samt någon kall mat till frukost eller aftonvard borde finnas, men alla spirituosa vara strängeligen förbjudna; och han omnämner dervid åtskilliga surrogater för the och kaffe, hvarigenom dessa Kuvode erhållas för bättre köp och utan att behöfva tagas utifrån. Ett försök till införande af denna diet, anstäldt af en person 1 Stockholm med dess ieke. obetydliga arbetspersonal, hvaribland funnits tjuguårs fyllhundar, skall så öfver förhoppning lyckats, att Författaren derifrån drar den slutsatsen, att mindre en naturlig böjelse för starka drycker, än brist på någon aunanv vederqvickelse, är orsaken till det bedröfliga tillståndet. Till verkställande af det uppgifna förslaget, anser Författaren en subscription för det tjenligaste medlet , och förmodas att förslaget borde mötas af anctoriteternas välvilja. Vi dela dess lifliga önskan för ett så menpiskoälskande företag , och äro likasom han öfvertygade , att det snart skulle vinna en fullkomlig framgång hos invånarne i hufvudstaden, hvilka alla måste vara intresserade för ett lyckligare tillstånd och en mera utbredd gedlichet hos de ar:betande. Ett medel bärtill synes oss vara, om Förf. sjelf drog förtorg om förslagets bringande å bane hos någre bland de industriella klassernas medlenimar, hvilke såsom husbönder för ett stör