tillämpa dem på Journalisterne, ådagalade Hr Garnier, att Fivans-Ministern, som ej med tillbörlig noggrannhet ställt sig lagar och författningar till efterrättelse, icke till sin ursägt kunde förebära någon ignorantia juris, och att Capitalisterne sålunda egde att söka sit! igen hos honom, Nu uppträdde Herr Laurence i tribunen, (Herr Laurence är Embetsman, men icke dess mindre en af den Pörierska ministerens häftigaste, för att ej säga mest fanatiska motståndare, och har dock icke blifvit afsatt) och gjorde den märkliga motion, som vi i vår redogörelse för utrikes postens innehåll i går antydde. Han påstod nemligen att Finance-Ministerns enskilda egendom borde betraktas såsom lagligt hypotbek för Kessnerska balanceen, och fordrade nedsättandet af en Undersök ningsComite med 9 ledamöter, som skulle verificera balancens slutliga belopp och bevaka Statens ersättningsrätt hos Finance-Ministern. Herr Mauguin var vid detta tillfälle serdeles lindrig i sina påståenden. Han ville till och med låta hela frågan hvila, till dess alimänna räkenskapslagep komme att afhandlas. Synbarligen böjd för öfverseende med Kessner, påminte han Kamaren, att det varit en allmänt känd sak; att Kessner vid en föregående Börsliquid förlorat 14 millioner. Conselj-Presidenten tog nu till ordet och förklarade satt Finance-Ministern ingalunda undandroge sig den yrkade ansvarigheten. Han uppläste ett bref från Kessner af den 8:de Januari, hvari denne förklarade, att han ämnade afhända sig lifvet, att balancen utgjorde högst 6 millioner , hvilka, med afdrag af hans egna tillgångar, bestämdt kuäde nedsättas under Vv Vid iphändigande af detta bref hade FinanceMinistern genast vändt sig tll Polis-Prefekten, hvars svar ConseljPresidenten äfven uppläste. Någre ledamöter begärde få veta dess datum, som uppgafs vara den z0o:de, ett dröjsmål som Hans Excellence ursägtade med den naturliga långsamheten i ärendernas gång. I öfrigt, tillade han, vore det Finance-Ministerns afsigt att utnämna en comittd, sammansatt af ledamöter från båda Kamrarne, för att undersöka detta mål, och skulle denna comites arbeten befordras till trycket. Kamaren borde emedlertid, och ända till dess den fått del af dessa handlingar, uppskjuta sitt beslut i ämnet. Herr Lafitte anförde, till svar på hvad Herr Thiers yttrat, att han, vid sitt anträde till Finance-Portföljen, icke gjort sig underrättad om borgensförbindelsernes lagenliga fullgörande inom Departementet, emedan det aldrig kunnat falla honomin att hans företrädare (just Baron Louis, som äfven blef hans efterträdare) handlat lagstridigt. (Detta argument synes oss , ur mer än ett skäl, mindre lyckligt i sin tillämpning på närvarande fall. Parlamentar iskt är det på intet sätt, och hvad blir det väl af hela oppositionens anklagelsebyggnad mot Baron Louis, då