test afgaf äfven Hr Ryttmästaren J. G. Norderankar, för egen del, såsom egare af Fliseryds qvarn med 4 par stenar och såsom ombud för Hr Landshöfdingen och Kommendören G. Nordenankar, egare af BanKebergs qvarn, äfven med 4 par stenar. Vid efterfrågan upplystes att de; flesta sökanderne ha dels sämre, dels bättre väg till. den nya qarnen än till de gamla qvarnarne. På begäran af Herr Baron Rappe uppsköts måletsoch företogs åter på Mönsterås tingsställe d. 24 i samma månad, då flere edeligen afhörde vittnen intygade det af sökanuderne öfverklågade trångmål med förmalningen vid Dufyeströms tullqvårn, ej endast sommaroch vintertiden, då torka eller köld inträffar, utan hade de ock vid flera andra tillfällen, sett så stor trängsel af mäldsökande, att hela qvarnhuset varit uppfylldt och flere fått vända åter derifrån ohulpne. Härefter in lemnade Bonden : Magnus Jansson i Werlebo ett så lvdande anförande: i Jag, som fullmäktig för Werlebo by, vill ödmjukast fråga: Då det nu fullkomligen är bevist, att icke allenast Långemåla socken, som inom församlingen icke äger någon tullqvarn, lider och har lidit;stor olägenhet för att få malet, utan. äfven Ålem; mz: fl.har fått och får, vid minsta olägenhet, så vinter som sommar, resa ända upp till. Frövi c., då deras qvarnresa utgör minst1o: mil, som nu här i dag är tydeligen bevist, hvad skall nu jag och mina socknemän göra anuatän klaga ? Till hvilken tullqvarn vi kommer, då det intet alldeles är tomt för mäld, så svarar de oss: Ni hör intet hit eller till detta mäldelaget; far dit ni brukar mala; så svaras hvart-vi kommer, och vi får fara som vilsefarande menniskor och andras: narr; och: i stöd häraf lämnar jag mitt oryggliga beslut uti rättvisans händer, att få vi icke denna qvarnlägenhet beviljad som nn är bjuden, då nödgas jag undertecknad, å mina: och socknens vägnar, att söka vår Nådiga Konung och Öfverhet, för att der få höra hvad Långemåla socken har åsidosatt framför ala andra, eller hvarför oss skall vara betaget en så stor och oundviklig nödvändighetsvara. Werlebo den 24 Februarl r83L Magnus Jonsson. Syne-Rätten har i sitt utlåtande: vitsordat ofvannämnde förhållande, men ansåg sig ändock ej böra tillstyrka ifrågavarande nya qvarn och öfverlemnade detta sitt utlåtande till Konungens Befallningshaf:des ilLänet vidare bepröfvande. Vid den hos Konungens Bef:de företagna pröfning har, genom Friherre Rappe, företedda utdrag af 1698 års Qvarnkommissions protokoll; blifvit utredt att Dufveströms Sgqvaltemjäl qvarn (hvilken frågan egentligast rör):är upptagen till två tunnor spannemåls årlig skatt till Kronan; men genom ett af Friherrn företedt utdrag af en ba.