Kaleivoskop,
HAFVA KOMETERNE INNE-
VÅNARE?
Hvarföre icke? Kometernas innevånare må-
ste väl hafva ett annat utseende än vi, och
kan hända vara oss alldeles olika; men detta
hindrar icke att varelser äfven der kunna lef-
va och verka. Då kometerne sjelfva äro blott
luftartiga massor, hafva deras innevånare kan-
hända en finare, mer etherisk kroppsbildning
än vi, och framsväfva, liksom andeväsenden, ej
betungade af. vår grofva jordiska omklädnad.
Följaktligen torde äfven deras känsla vara lif-
ligare, deras tanka klarare, deras vetande
mer vidsträckt och fullkomligt; och förmodli-
gen behöfva de mindre till sin näring än vi,
— Sannolikt hafva de, med sina luftiga krop-
ar, icke någon känning af så många yttre
inflytelser t. ex. värme och köld, hvilka falla
oss besvärliga, ja ofta hota vårt lif; ty så
väl derås : vinter som sommar måste vara vår
himmelsvidt olika.
Den sköna kometen, som visade sig år 1811,
har efter all sannolikbet en omloppstid af
3000 år. Genomskärningen af hans bana är så-
ledes mer än 200 gånger större än jordens, och
ehuru han är solen föga närmare än jorden,
då han är henne värmast, är han deremot i
sitt största afstånd mer än 400 gånger längre
eflägsnad derifrån. Hvilken köld måste då
icke herrska der, då .solen icke synes större
än em af de minsta fixstjernorna hos oss!
Deremot kom den stora kometen 1680 solen
166 gånger närmare än Jorden, och den be-
römde Newton beräknade deraf, att han må-
ste lida en 206,000 gånger starkare hetta än
jorden; att han följakteligen vore gooo gånger
starkare upphettad än kokande vatten och
2000 gånger mer än: hvitglödgande jern, och
att det således behöfdes årtusenden, för att
småningom åter afkyla honom. Dess inne-
vånare, som vid största närheten till solen,
hade uthärdat en 2000 gånger större hetta
än af glödande jern, måste nu åter, efter ett
halft af deras år (OM de nemligen lefva så
länge), utstå en köld, af hvilken: icke blött
våra haf skulle frysa igenom ända till deras
djupaste botten, utan till och med den oss
omgifvande, atmospheriska luften förvandlas
till en fast isklump.
Redan deraf synes tydligt, att komet-in-
nevånarne måste ega kroppar och naturer, som
äro våra helt och hållet olika. Huru obe-t
griplig förefaller oss icke inrättningen af de-
ras synorganer, som den ena tiden måste ut-
härda det bländande ljuset af solen, då de äro
benne så nära, att hon tyckes dem uppfylla
bala himlavyunida.. —K JIA Ja andast lar lla