vv VER RJ on 2 MV KR hört TELIAS 18 AMN som fullkomligen kan bära utseendet af grof partiskhet (ehura det väl vore synd att säga, det Tribune just står serdeles väl hos vederbörande.) Wi vilja derföre här meddela en, som vi tro, tillförlitlig upplysning hvilken förklarar hela förhållandet. Tidningspressen erkänner i Frankrike, lika som hos oss, ingen annan domare än Juryn; men dennas sammansättning (kan likasom här frambringa de mest förvånande resultat, Der väljas Jurymän hvarken för hvarje serskildt mål eller af parterne sjelfva, Listan på dem uppgöres för ett helt år i sender (och, om vi ej misstaga oss, de första dagarne af hvarje år) under ledning af prefekten i hvarje ort. Nu var vid 1931 års början Herr Odilon Barrot prefekt i Paris (Dep. Seine): Jury mänslistorne fylldes med namn som voro det liberala partiet oinskränkt tillgifne. Ministdren af den 13 Mars afligsnade Odilon Barrot, men uttömde sig ioftast fåfänga försök att vid de, under hans inflytande organiserade domstolar, få oppositionens skriftställare fällde. Den nuvarande prefekten är tillsatt af Herr Påerier och en af Justemilieus 1ifrigaste anhängare; naturligtvis bafva då Jurylistorna för år 1332 blifvit uppgjorde efter helt andra grunder. Det var i December 1831 Tribune frikändes, i Januari 1832 Courrier de VEurope fälldes för samma artikel. t Hvar och en af ledamöterna i Franska Deputerade Kamaren har: från f. d. Polska Landtbådet Niemojowski fått sig tillsändt ett bref af följande innehåll: Herr Deputerad! Det är då afgjordt att folkens sympathi ej förmår lemna beskydd mot regeringarnes heliga allians! De landsflyktige Polackarne finna icke mera någon fristad i Frankrike mot Nordiske anthropofagens despotism, Efter att ha vistats tre månader i Paris, har tillåtelse att vidare qvarstadna här blifvit mig vägrad af polisprefectnren, på Inrikes ministerns och Conseljpresidentens befallning. Om Franska ministörer vill vara consecquent i sitt handlingssatt mot Polen, så vill jag icke heller låta mitt samvete ge den efter i upprigtighet, men 1 Motsalt anda. För min opposition mot den despotism, för hvilken mitt fädernesland fallit ett offer, är jag landsförvist och proseriberad; men i mitt land stridde jag som fri man för mina rättigheter, och medvetandet att ha uppfyllt min pligt, tröstar mig öfver de olyckor som ännu kunna möta mig. . Här, i Frankrike, liksom i Polen, fri från partisione, kan jag likväl ej förneka mina grundsatser om sjelfständighet, och likt en Helot underkasta mig den ministeriella despotismen, mot hvilken jag ej har andra vapen än friheten att protestera, då jag ej kan åberopa lagarnes skydd eller vördnaden för gästfrihetens heliga förbindelser. Då jag ej af regeringen begär något peninge-understöd, kunde det väl hända att, om jag vände mig till ministören, jag af en mini