ras. och redan vill den visa sig fiendtlig. Vi
vilja väl i det längsta tro, att ingen gifven
tanka på motstånd, mot hela den nuvarande
sakernas ordning, ingår i dess uträknvingar,
och att den icke ledes af en småaktig hämnd-
lystnad: för de uppoffringar, som den nödgats
göra, och med rättvist beundrad sjelfförsa-
kelse gjort.
Måtte den blott inse, hvad dess: obetydliga
opposition mot afskaffandet af årsfesten d. 21
Jan. uträtltat? Den har i dessa- dagar vållat
verklig stockning i allmänna rörelsen och ban-
ken har vidtagit åtgärder, som om den hade
ganska mycket att frukta af detta besynner-
liga datum... Hade ej Pärskåmaren genom den
fiendtliga ställning den intog mot dem, som
önskade se: denna årsfest bragt i glömska, :li-
kasom räckt handen åt Carlister och Anvarkis-
ier, hade den gått förbi utan att hvarken i
börs- eller statslifvet förorsaka obehågligheter;
ty Presterskapet har visat verklig moderation;
det har inskränkt sig till böner; och har ej
sökt att väcka fordna minnen genom utbre-
dandet af en sorglig Kyrkoståt; det bar fattat
den egentliga, enda riktiga naturen af sin be-
stämmelse, som är och måste vara helt och
hållet fremmande för politiken. - Presterska-
pet bar icke velat alstra:och underlätta oord-
ningar.
Den gamla Dynåstiens anhängare hafva li-
kaledes bållit sig stilla .och hafva ej utgjutit
några officiela tårar. De äro icke de enda,
som afsky mordet af den 217 Jans; men detta
partis klagande utgjutelser hade ett helt annat
syftemål än att blott föreviga minnet af den
Kongl. martyren, såsom de kalla honom. I
år hafva de lemnat det ur sigte, åtminstone
synbarligen. De hafva vext och förkofrats
under nuvarande Styrelse; de vilja icke mera
gifva sig till spillo, såsom andra stackare. De-
ras förboppnringar sträcka sig högre än så.
Domstolarne hafva emedlertid icke va-
rit overksamme. Seine-assiserätten bar dömt
Courrier de V Europe tillsex månaders fängel-
se och 3000 franes böter, för det den aftryckt
en artikel ur la Tribune, hvars författare blif-
vit frikänd. Vi vilja icke här undersöka
sjelfva rättsfrågan; men detisynesjoss som låge
det något rätt bedröfligt i denna dom, Hvad
vill det säga: ett brott som straffas och fri-
kännes på samma gång? Gerningsmannen för-
klarad oskyldig och hans medbrottslig fälld?
Sjelfva handlingen förklaras tillåtlig för den
ene, straffvärd hos den andre? och hvilket
straff. sedan! Sex månaders fängelse och tre-
tusen francs böter.
Vi gilla visserligen ingalunda tryckfrihetens
utsväfningar; vi äro till och med öfvertygade
alt den lagbundna friheten något förlorar der-
vid; omen då vi se fängelserna uppfyllas
af sakfällde för tryckfrihetsbrott; då vi se
makten trettiotre gånger rasa mot samma tid-
ning, aldrig visa sig för annat än confiscatlion,
våldsamma åtgärder och arresteriogar — är
det då icke tillåtit att sörja öfver ett så be-
dröfligt samhällsskick och öfver Statsmakter,
- 2