oTI VC al dEN TIC: ofraSade jag en Dekant, som jag händelsevis upptäckte bland officerarne af garnizonen, Hans namny, hviskade han, ärDonovan ; Ni har väl märkt att hans ögon oupphörligt förfölja Öfverstens dotter och hennes fästman; några besynnerliga händelser och särdeles svåra misstankar äro förknippade med denna Donovans historia. Det är öfverflödigt att omtala hans känslor för Miss Waring och Kapten L , att han älskar den ena och hatar den andra; men hvad som skall förundra Er, ar, att Donovan och Kapten L , som det tyckes, äro de bästa vänner i verlden. För tre år sedan frälste Donovan Kaptenens lif med den ovanligaste oförskräckthet; och ehuru Donovan sedan denna tid två gånger tvungit Kaptenen att duellera med sig under de mest misstänkta omständigheter, och, som hvar man trodde, i bestämd afsigt att skjuta honom, tänker Kaptenen likväl endast på Donovans välgerning och fortfar att förtrösta på hans fasta heder och vänskap. Donovan nalkades stället der vi stodo, och samtalet albröts; efter en stund förnyades det, och min vän underrättade mig att Donovan varit formligen gift och ait han för några år sedän blifvit ahklagad för att ha förgiftat sin hustru, samt att, ehuru han blifvit frikänd, många hyste starka. misstankar till honom. Han har förmögenhet, tillade min vån, jemte en vigtig befattning, och etiketten nödgar Guvernören att bjuda honom.? Balen gafs om Thorsdagen och följande måndag skule Emilie Waring och Kapten L förenas. Fredagen och Lördagen spisade jag hos Öfversten i sällskap med Kapten, bvilken Lördagsaftonen, när han tog afsked, sade sig ha lofvat Donovan att följande dag ita middag hos honom. Jag märkte att ett moln, en skugga, väl icke af missnöje, men if bekymmer drog öfver Emilies ansigte, och Öfversten sade; Emilie ser ut som tyekte hon att Ni icke borde gå ifrån oss i morgon, . och dessutom kan jag icke förmå mig att tro nåsot godt om den der Daonovan.? Han är misskänd, svarade Kapten L . Jag kan aldrig glömma, fortfor han och fattade Emilies hand, att utom Donovan skulle denna hand ieke ha blifvit min; — jag kunde icke nacka honom. — Bra, bra, inföll Öfversten, vi få i all händelse se Er i morgon. — Härpå togo vi afsked. Tidigt följande dagen besökte vi paraden, som i Gibraltar hålles på morgonstunden. Då den var slutad, klagade Ölversten öfver rötthet, och ätervände hem. Jag satte mig vid General Elliots staty, och de två förlofvade promenerade till Alameda, den mest förjusande labyrint af geramie-, acacieoch ovangeträd, och dröjde der så länge, att jag emnade min plats och återvände till Öfvertens hus, der jag spisade qvällen. Vi hoppades att Kaptenen skulle tillbringa aftonen med oss, sedan han lemnat Donovan, men ban kom ej. Öfversten syntes stött, och Emilie orolig samt kanske litet miseneöid.. Tav