oTI VC al dEN TIC: ofraSade jag en Dekant,
som jag händelsevis upptäckte bland officerar-
ne af garnizonen, Hans namny, hviskade
han, ärDonovan ; Ni har väl märkt att hans
ögon oupphörligt förfölja Öfverstens dotter
och hennes fästman; några besynnerliga hän-
delser och särdeles svåra misstankar äro för-
knippade med denna Donovans historia. Det
är öfverflödigt att omtala hans känslor för
Miss Waring och Kapten L , att han äl-
skar den ena och hatar den andra; men hvad
som skall förundra Er, ar, att Donovan och
Kapten L , som det tyckes, äro de bästa
vänner i verlden. För tre år sedan frälste
Donovan Kaptenens lif med den ovanligaste
oförskräckthet; och ehuru Donovan sedan
denna tid två gånger tvungit Kaptenen att
duellera med sig under de mest misstänkta
omständigheter, och, som hvar man trodde,
i bestämd afsigt att skjuta honom, tänker
Kaptenen likväl endast på Donovans välger-
ning och fortfar att förtrösta på hans fasta
heder och vänskap.
Donovan nalkades stället der vi stodo, och
samtalet albröts; efter en stund förnyades det,
och min vän underrättade mig att Donovan
varit formligen gift och ait han för några år
sedän blifvit ahklagad för att ha förgiftat sin
hustru, samt att, ehuru han blifvit frikänd,
många hyste starka. misstankar till honom.
Han har förmögenhet, tillade min vån, jem-
te en vigtig befattning, och etiketten nödgar
Guvernören att bjuda honom.?
Balen gafs om Thorsdagen och följande
måndag skule Emilie Waring och Kapten
L förenas. Fredagen och Lördagen spi-
sade jag hos Öfversten i sällskap med - Kapten,
bvilken Lördagsaftonen, när han tog afsked,
sade sig ha lofvat Donovan att följande dag
ita middag hos honom. Jag märkte att ett
moln, en skugga, väl icke af missnöje, men
if bekymmer drog öfver Emilies ansigte, och
Öfversten sade; Emilie ser ut som tyekte hon
att Ni icke borde gå ifrån oss i morgon, . och
dessutom kan jag icke förmå mig att tro nå-
sot godt om den der Daonovan.? Han är
misskänd, svarade Kapten L . Jag kan
aldrig glömma, fortfor han och fattade Emi-
lies hand, att utom Donovan skulle denna
hand ieke ha blifvit min; — jag kunde icke
nacka honom. — Bra, bra, inföll Öfversten,
vi få i all händelse se Er i morgon. —
Härpå togo vi afsked.
Tidigt följande dagen besökte vi paraden,
som i Gibraltar hålles på morgonstunden.
Då den var slutad, klagade Ölversten öfver
rötthet, och ätervände hem. Jag satte mig
vid General Elliots staty, och de två förlof-
vade promenerade till Alameda, den mest för-
jusande labyrint af geramie-, acacie- och o-
vangeträd, och dröjde der så länge, att jag
emnade min plats och återvände till Öfver-
tens hus, der jag spisade qvällen. Vi hop-
pades att Kaptenen skulle tillbringa aftonen
med oss, sedan han lemnat Donovan, men
ban kom ej. Öfversten syntes stött, och E-
milie orolig samt kanske litet miseneöid.. Tav