het förokade sig, väckte de snart den Nfliga-
ste farhåga hos regeringen. Emedlertid med-
gaf Storfursten Witold af Littanen Judarne
detta land samma privilegier som Casimir der
store gifvit de Polska Judarne.
Ludvig at Ungern, som år 1371 uppsteg
vå DEVA thron, bade icke ärft sin svåärfars
Casimirs, Vu:ka mot Judarne; han beslöt at
fördrilva dem ur rbt. Wladislaus Jagello
Eudvigs af Ungern mäg ochefleatradare
tvang dem att sy en röd lapp på sina Kia,
på det man skulle kunna skilja dem fråge
Christre. På samma gång förbjödos ded-
nare, vid straff af bannlysning, att kf Jifs-
medel af Judarne, att äfa med dem wamma
bord eller ha bägon annan gemernjp med
dem, Albert, en af Ludvigs efteraare , blef
orolig öfver Judarnes bastiga ökande och
befallte att de i alla städer le bo i ett
eget alskiljdt qvarter undt borgmästaes
uppsigt: Då han Ahgön såg att de för-
nämsta fanernas egendomar som hypoleker
dör länta iningesummor blifvit öfverlemna-
fe I Juges händer, och befarade att de
skyAöka tillegna sig dem, annihilerade ban
sas panrhättigheter och förbjöd dem att
xöpa landtgods eller begagna adelns rättig-
heter; nen ban ålade likväl deras gäldenärer
att med ränta återbetala kapitalerna.
År 1540 uppgåfvo Judarne att i hela Polen
ej funnos flera än fembundra större Christne
Landlande, under det man räknade tretusen
tvåhundrade sådane af judiska nationer, hvil-
ka sysselsatte niofusen sexhundrade arbetare.
De Polska lagarne förbjödo judarre att sälja
bränvin, att hålla värdshus eller handla med
lardtfolket, under förevändning att de sökte
berusa dem med starka drycker, för att sedan
plundra dem. En tid derefter förbjöd man
dem att handla med hästar eller arrendera
egendomar; och stränga lagar utfärdades för
att hindra dem att, med sin lyx och sina
rikedomar öfverträffa landets adel. Men hvar-
ken de bånd som lades på deras industri eller
de förnedringar de underkastades, kunde hin-
dra tillväxten af deras befolkning och rike-
domar. Än beskyddade än förföljde af de
furstar, som efter hvarandra bestego Polens
thbron, ansågo de sig ständigt som fiemlingar,
och förblefyvo en plåga för landet. På riks-
dagen 1791 ville man förena dem med tredj:
ståndet genom att ge dem medborgare-rättig-
heter, och man till och med utsatte helönin-
gar för dem, som egnade sig åt landibruket;
men det korrt derpå utbristande kriget och
Polens andra delning tillintetgjorde dessa klo-
ka förslag.
(Forts. e. a. g.)
—OÖrv! ee oo 8
Nyligen funnet skelett af ett vidunder. För
få veckor sedan (heter det i The Baltimore
Patriot I una ltac vid PiorRPRAaAne tok 3 Kan