EN HÄNDELSE PA GIBRALTAR. Det behöfs ingen utomordentlig händelse, för att fästa Gikralar i minnet på den resandej, som en gång sett detta ställe. Om ock Spanien vore ett land utan allt interesse, så skulle likväl en resa genom halfön ersättas vid första anblicken af denna namnkunniga fästning. För min del, om jaz ock icke sett någon Emilie Waring, — eller frälsat hennes älskare från en stor fara, --eller varit närvarande vid den olycklige Donovans rättegång!, — så skulle icke dessmndre detta majestätiska skådespel va ra det förnämsta bland de scener jag med beundran och förtjusning betraktat, och det som lifligast är förvaradt i mitt minne. Men några händelser ur menskliga hfvet äro förenade med mina hågkomster från Gibraltar; och då jag för ett år sedan för andra gången besökte detta ställe, och intogs af den herrliga anblicken af sundet, af Baibariets berg på ena sidan samt Algesirasviken och Sierra de Granada på den andra, af Medelbafvets spegelklara yta och den jättehöga klippan, som bevakar dess ingång, så förlorade sig alla dessa föremål i blandade känslor af sorg och glädje, hvilka gjorde under tiden till yggalagda år till en minut för inbillningen och åter ställde mig vid sidan af Emilie, och — men jag vill icke gå min egen berät2else i förväg. I Juni månad 1821 seglade jag från England med den Levantiska Paketbåten, i af-sigt att tillbringa några veckor i Cadiz och Gibraltar och derifrån gå till Corfu. Den 15 Juni steg jag i land vid Gibraltar; och samma afton öfverlemnade jag mina recommendationsbref till Guvernören Sir G. D. och Öfverste Waring, med hvars familj jag på långt håll var slägt. Sir G. D. bjöd mig till en bal följande afton i Guvernementshuset ; och Öfverste Waring — en rask gubbe, som hela sin lefnad hade tjent kronan — skakade min band, trodde sig i milt ansigte finna något familjetycke, och sade att jag hade kommit i den mest passande tid, till en familjefest, emedan hans dotter Emilie nästa vecka skulle förenas med Kapten L vid Kongl. flottan. En dugtig karl, yttrade Öfversten, annars hade ban ej fått min flicka; — spisa hos ess i morgon, så träffar Ni bonom; Ni måste se Emilie; men akta Ev att Ni inte bliv kär. Förmaningen var nödvändig; ty fruntimmernas behag synas aldrig så förledande, som då vi veta att de tillhöra en annan; och Emilie Waring är den enda fullkomligt sköna flicka jag någonsin sett. Jag vill ej försöka någon beskrifning af hennes utseende; hvad som mest fängslar, kan minst beskrifvas. Jag vill endast säga, att den fullbildade qvinnans sköna konturer voro förenade med den barnsligaste oskuld. Jag fann Kapten L sådan som Ofversten beskvifvit honom. Följande afton gick jag upp på balen i Guvernementshuset. Medan Emilie Waring danÖde med un frötman mäkta sam händelsevis