EN HÄNDELSE PA GIBRALTAR.
Det behöfs ingen utomordentlig händelse,
för att fästa Gikralar i minnet på den resan-
dej, som en gång sett detta ställe. Om ock
Spanien vore ett land utan allt interesse, så
skulle likväl en resa genom halfön ersättas
vid första anblicken af denna namnkunniga
fästning. För min del, om jaz ock icke
sett någon Emilie Waring, — eller frälsat
hennes älskare från en stor fara, --- eller va-
rit närvarande vid den olycklige Donovans
rättegång!, — så skulle icke dessmndre detta
majestätiska skådespel va ra det förnämsta bland
de scener jag med beundran och förtjusning
betraktat, och det som lifligast är förvaradt i
mitt minne.
Men några händelser ur menskliga hfvet
äro förenade med mina hågkomster från Gi-
braltar; och då jag för ett år sedan för an-
dra gången besökte detta ställe, och intogs af
den herrliga anblicken af sundet, af Baiba-
riets berg på ena sidan samt Algesiras- viken
och Sierra de Granada på den andra, af Me-
delbafvets spegelklara yta och den jättehöga
klippan, som bevakar dess ingång, så förlora-
de sig alla dessa föremål i blandade känslor af
sorg och glädje, hvilka gjorde under tiden
till yggalagda år till en minut för inbillnin-
gen och åter ställde mig vid sidan af Emilie,
och — men jag vill icke gå min egen berät-
2else i förväg.
I Juni månad 1821 seglade jag från Eng-
land med den Levantiska Paketbåten, i af--
sigt att tillbringa några veckor i Cadiz och
Gibraltar och derifrån gå till Corfu. Den 15
Juni steg jag i land vid Gibraltar; och sam-
ma afton öfverlemnade jag mina recommenda-
tionsbref till Guvernören Sir G. D. och Öf-
verste Waring, med hvars familj jag på långt
håll var slägt. Sir G. D. bjöd mig till en
bal följande afton i Guvernementshuset ; och
Öfverste Waring — en rask gubbe, som hela
sin lefnad hade tjent kronan — skakade min
band, trodde sig i milt ansigte finna något
familjetycke, och sade att jag hade kommit i
den mest passande tid, till en familjefest, e-
medan hans dotter Emilie nästa vecka skulle
förenas med Kapten L vid Kongl. flottan.
En dugtig karl, yttrade Öfversten, an-
nars hade ban ej fått min flicka; — spisa hos
ess i morgon, så träffar Ni bonom; Ni måste
se Emilie; men akta Ev att Ni inte bliv kär.
Förmaningen var nödvändig; ty fruntimmer-
nas behag synas aldrig så förledande, som då
vi veta att de tillhöra en annan; och Emilie
Waring är den enda fullkomligt sköna flicka
jag någonsin sett. Jag vill ej försöka någon
beskrifning af hennes utseende; hvad som mest
fängslar, kan minst beskrifvas. Jag vill en-
dast säga, att den fullbildade qvinnans sköna
konturer voro förenade med den barnsligaste
oskuld. Jag fann Kapten L sådan som
Ofversten beskvifvit honom.
Följande afton gick jag upp på balen i Gu-
vernementshuset. Medan Emilie Waring dan-
Öde med un frötman mäkta sam händelsevis