OUEtLOFf a AG VR Eee RR VV . ee ee oo seklet P0 roflystnaden och intoleransen . många Jska familjer, att lemna Tyskland och Böhnroch ätt ta sin tillflykt till norra Polen, der funno fristad och beskydd; emedan de Pol. Judarne ännu i dag betjena sig af tyskan sc samtalsspråk i sia enskilta lefnad, kan ?PBsluta att större delen eds rå barung Juaf dessa familjer äro af tyskt Urung. JuUdarnes etablissementer i södra på . och i Ryssland grundades ännu längre ttillbaka. Deras Rabbiner tala om Israclitiska FÅ 2 va Kaspiska hafvets kuster. Den Arabit. skriftställaren Ebnbaacul, som lefde i börja: af tionde seklet, omtalar en Judisk stat som floden Atel eller Wolga genomflyter; han tillägger att Konungen i detta rike residerade i staden Bat och hade en lifvakt af tolfhuodra man. Massoudy, en annan geograf, som var samtidig med Ebnhaacul, talar om ett Konungarike, kalladt Koasar, som skulle varit beläget vid Rysslands gränsor och hvars hufvudstad hette Amol. Så väl regenten som hans förnämsta embetsmån och största delen af innevånarne bekände sig till Mosaiska religion. Munken Nestor, en Rysk författare, berättar att Judarne i Koasar skickat ett högtidligt sändebud till Storfursten Wladimir den Store med anhållan, att han skulle öfvergå till Judiska läran; men Wladimir svarade, att han ej ansåge deras religion för den rätta, emedan de ej längre innehade Jerusalem, och Gud undandragit dem sitt beskydd. Judarne i Koasar måste vid denna tid ha varit mäktiga, då de vågade göra Ryska Sjelfherrskarn ett sådant förslag; hvad som är säkert är, att Benjamin de Tudela, en Spansk Jude i tolfte seklet, hvilken vunnit ryktbarhet för sina resor, mycket talar om Ryska Judarnes rikedomar och makt, men alls icke omnämner de Polska synagogorna. Hertig Boleslaus vår den förste, som genom en lag tillät Judarna att nedsätta sig i Polen; dokumentet finnes ärnu i Polska arkiverna och bär årtalet 1264. Casimir den store, hvilken man förebrådde dess kärlek till en ung Judin-. na från Opoczno, stadfästade och utvidgade de privilegier Boleslaus gifvit Israeliterna. Vid denna tid var Krakau en medlem af Hanseatiska förbundet; denna stad hade afslutat handelstraktater med fyratio städer och dref en stark handel. Då Casimir den store bortgifte sin dotterdotter till Kejsar Carl IV, :begärde en borgare i Krakau, vid namn Wierzynek, tillstånd af sin konung att få förära den Blitz vande Kejsarinnan hundratusen floriner, en lika stor summa som den Konungen sjelf hade gifvit sin dotter i hemgift. Vid denna tid förbjödo kyrkans lagar de Christne att låna ut penningar mot ränta eller på pant; Judarne gjorde så väl det ena som det andra; detta var upphofvet till det hat, för hvilket de länge varit och ännu äro ett föremål. De lefva måttligt, ha få hehof, äro vane att fördraga hvarje förnedring och förlora aldrig sitt mål ur sigte; således ha de efterhand samlat ofautliga rike