I tredje akten visar sig ett rysligt landskap för våra blickar. Vid foten af en förfärlig klippimassa står ctt trädkors, och till höger en majestälisk ruin, i hvars inre den förfärlige Bertram valt sitt tillhåll. Hit, der de aflidnes kistor i långa rader lugnt och fredligt stå bredvid hvarandra, förer han den för iviflade Robert, i det han söker förleda den olycklige till ett nylt brott. På en afsomnad nunnas likkista blomstrar en rosensren, en mägtig talisman, som ger sin cgare medel att besegra5alla hinder. — Robert rusar i vild yrsel in i griften, och genom helfyctets gyckelspel ännu mera uppflammad, röfvar han den magiske grenen, och ilar, förföljd af furierna tillbaka till Palermo. Man firade just nu Prinsessans br öllop P med Prinsen af Granada, då Robert, väpnad med sin talisman, rusar in och förjagar sin fiende samt öfverhopar den otrogna med förebråelser. Hon försikrar honom änyvo om sin kärlek, men han vill endast ha att tacka sig sjelf och inga trolikrafier för sin lycka och bryter sönder qvisten. Straxt vända hans fiender tillbaka, och han smides i bojor. . Femte aktien föreställer en öppen plats framför en kyrka, der flere fromma pilgrimmer ha församlat sig. Robert, som med Bertrams biträde flytt ur fängelset , vill här försona sina synder, men hans onda demon söker hålla honem tillbaka. Då visar sig Alice och öfverlemnar honom hans döende mors sista Önskan; orgornas heliga, enkelt sorgliga musik Öp pnar hans förstockade hjerta och han störtar i helig ånger till Herrans altare, medan den fördömde Ber tram under fasligt tjut störtar i afgrunden. ? . oo . aa