ROBERT LE DIADBLE. Den högst ovanliga lycka, som den geniafiske Mcyerheers nyaste skapelse erfarit i Paris, och det rykte den äfven här erhållit, ger oss anledning att dercm lemna en korrt underrättelse. I Paris är man icke såsom i Italien, van att betrakta Operan blott som ett brokigt aggregat af pikanta sångstycken, och denna operas framgång han säledes icke ensamt tillskrifvas musiken. För öfrigt 210 operatexterne af den outtö melige Scribe, som äfven författat denna, i sin art så berö imda öfver hela Europa, att man af hans firma redan på förhand med säkerhet förväntar sig ett lyckadt och situationsrikt Libretto. Första akten försätter oss till Siciliens fält, der Palermo med sina sköna, höga palatser ech sin klara himmel ligger för våra ögon. Här hafva på den vidsträckta slälten två mäktige Herrar, Prinsen af Granada ooh Robert af Normandie uppslagit sina tält, och dricka om med sina riddare, under det att ett skepp fägger Gill lands. En Norrmannisk pilgrim störtar fram, uppfordrar, enligt dåvarande bruk, rviddarne till bistånd, och lofvar att derför seunga en ballad för dem. Denna innehåller Robert Djefvulens historia, huru han, för sina begångna brott, blifvit förjagad O. S. V. Den förtörnade Robert s springer upp, ger sig tillkänna, och låter gripa sin vasall, hen blidkas likväl vid depnes föreställning, att han tillika med sin trolofvade var stadd på pilgrimsfärd till Loretto. Han igenkänner sedan i fästmön sin fostersyster Alice, hvilken underrättar bonom om Hertiginnans, . hans moders död, och öfverlersnar honom det document som imnehöll hennes sista vilja. Men Robert har ieke sinne för något, utom sin olvckliga kärlek till Prinsessan af Sicilien, och ber Alice, hvilken såsom Pilgrim öfver allt har fritt tilltr: äde, at! tillställa henne ett bref. — Mice lofvar detta; dock i samma ögouvublick upptäcker hon med förskräckelse ett väsendle vid hans sida, hvars förfärande vtire kommer henne att rysa. Det är Bertram, Roberts fader, en af underjordens magter fördömd ande, som efter sin död antog denna gestalt, för ati på jorden tjena sin son och förföra honom. Fad orskärlekon I kän par med hans djefvulska alsigt, men denna vinner öfverhanden, och han förleder Robert till spel, såsom det enda medel, att erhålla tillräckliga skatter för att kunna fria till Prinsessan. — Han låter honom likväl förlora sina penningar, prydnader, hästar, ja till och med sitt svärd, och besvarar sedan med ett hånskratt sitt sl: gtoffers förtviflan. I andra akten lyckas Robert ändtligen ait erhålla tillträde till sin älskade Prinsessa. Hon ppt ger med godhet hans kärlkksförklara och bekänner slutlis Sen, alt hen tillbaka. Men den djefvulske Berirams ondska siumrar icke. Han uppretar en medtötlare. Prinsen af Gran: ua, emot honom; hesce komma öfverens att afgöra striden cernom 1 DD I ss I. 4 fon a os ancell, H 7 a älskar BRoncm i I In lad -— —