ROBERT LE DIADBLE.
Den högst ovanliga lycka, som den genia-
fiske Mcyerheers nyaste skapelse erfarit i Pa-
ris, och det rykte den äfven här erhållit, ger
oss anledning att dercm lemna en korrt under-
rättelse. I Paris är man icke såsom i Italien,
van att betrakta Operan blott som ett brokigt
aggregat af pikanta sångstycken, och denna
operas framgång han säledes icke ensamt till-
skrifvas musiken. För öfrigt 210 operatexterne
af den outtö melige Scribe, som äfven författat
denna, i sin art så berö imda öfver hela Europa,
att man af hans firma redan på förhand med
säkerhet förväntar sig ett lyckadt och situations-
rikt Libretto.
Första akten försätter oss till Siciliens fält,
der Palermo med sina sköna, höga palatser
ech sin klara himmel ligger för våra ögon.
Här hafva på den vidsträckta slälten två mäk-
tige Herrar, Prinsen af Granada ooh Robert
af Normandie uppslagit sina tält, och dricka
om med sina riddare, under det att ett skepp
fägger Gill lands. En Norrmannisk pilgrim stör-
tar fram, uppfordrar, enligt dåvarande bruk,
rviddarne till bistånd, och lofvar att derför
seunga en ballad för dem. Denna innehåller
Robert Djefvulens historia, huru han, för sina
begångna brott, blifvit förjagad O. S. V.
Den förtörnade Robert s springer upp, ger sig
tillkänna, och låter gripa sin vasall, hen blid-
kas likväl vid depnes föreställning, att han til-
lika med sin trolofvade var stadd på pilgrims-
färd till Loretto. Han igenkänner sedan i fäst-
mön sin fostersyster Alice, hvilken underrättar
bonom om Hertiginnans, . hans moders död,
och öfverlersnar honom det document som im-
nehöll hennes sista vilja. Men Robert har ieke
sinne för något, utom sin olvckliga kärlek till
Prinsessan af Sicilien, och ber Alice, hvilken
såsom Pilgrim öfver allt har fritt tilltr: äde, at!
tillställa henne ett bref. — Mice lofvar detta;
dock i samma ögouvublick upptäcker hon med
förskräckelse ett väsendle vid hans sida, hvars
förfärande vtire kommer henne att rysa. Det
är Bertram, Roberts fader, en af underjordens
magter fördömd ande, som efter sin död an-
tog denna gestalt, för ati på jorden tjena sin
son och förföra honom. Fad orskärlekon I kän
par med hans djefvulska alsigt, men denna
vinner öfverhanden, och han förleder Robert
till spel, såsom det enda medel, att erhålla
tillräckliga skatter för att kunna fria till Prin-
sessan. — Han låter honom likväl förlora sina
penningar, prydnader, hästar, ja till och med
sitt svärd, och besvarar sedan med ett hån-
skratt sitt sl: gtoffers förtviflan.
I andra akten lyckas Robert ändtligen ait
erhålla tillträde till sin älskade Prinsessa. Hon
ppt ger med godhet hans kärlkksförklara
och bekänner slutlis Sen, alt hen
tillbaka. Men den djefvulske Berirams ondska
siumrar icke. Han uppretar en medtötlare.
Prinsen af Gran: ua, emot honom; hesce kom-
ma öfverens att afgöra striden cernom
1 DD I ss I. 4 fon a os
ancell,
H 7 a
älskar BRoncm i
I
In lad
-— —