baft någon skada af det nit, jag bade åda-
galagt i farans stund. Ättens bufvudman
var i England och kom icke hem det året;
man förmente alt jag kunnat taga säte och
stämma på Riddarhuset för Rosensköldska
ätten. — Vid Ratan hade jag kunnat strida
för fäderneslandet; ty jag varännu icke prest;
men på Riddarhuset kunde jag ej taga inträ-
de; ty jag var då blott tjugutvå år gammak
Jag beder eljest vederbörande vara försäkrade
att om jag då hade varit så gammal som min
bror Med. Professorn var vid 1800 års Riks-
dag, skulle jag icke sagt, som han: Lejonet
sofver, vaktom oss, att det icke uppvaknar!y
utan jag skulle hafva uppväckt det med så
kraftiga ord, att Nordens berg skulle hafva
gifvit genljud deraf.
Det är sällsynt att den, som haft opinionen
emot sig, likväl kunnat segra genom styrkan
af sin vältalighet. Huruvida detta kan lem-
pas på mig, derom må den 13 Decenrber
1831 bära ett vittnesbörd! Men om så för-
håller sig, har jag storligen misstagit mig i
det yttrande jag låtit inflyta uti min besvärs-
skrift rörande Domprostförslaget, då jag vid
känslan af de oförrätter som jag lidit, utbrast
i följande ord — Hvem som irom Lunds
Akademi varit den störste talaren, 1, katedern
på Ciceros språk, och i Herrans Tempel på
vårt modersmål, det hade ryktet bort i me-
ra än tjugu år förkunna. om icke kabalen
vore måktigare än Demosteners och GCicero-
ners tunga,samt på jorden segerrikare, än
sjelfva Whitefields anda, Quistofta i Januari.
D. Munck af Rosensköld.