re. Den slutar med en kalkyl, som på ett högst upplysande sätt visar, huru denna inrättnivg, alla moraliska olägenheter oberäknade, verkligen bestjäl den stackars spelande å en del af det belopp, som han efter en enkel! arithmetiks berakning borde erhålla. Då den rättegång mellan Hr Cella och Lotteri-Directionen, hvarom vi nyligen meddelat en berättelse, gjort så mycket uppscende, att berättelsen blifvit aftryckt i de flesta lands. Ortstidvingar, vilja vi såsom ett upplysande tillägg dertill låna Journal-Insändarens jemförelse mellan bvad som borde betalas, för vinsterna, om fördelarna på båda sidor skulle vara lika, och hvad som verkligen lemnas: Borde hetalas Lemnas Enkelt Utdrag 18 insatser 15 Bestämd Dito 90 25 Amb s 400 270 Tern 11,748 5,200 Qvatern 511,038 64,000. Häraf synes, att Lotteriet på en tern ädelmodigt bebåller för egen räkning mer än hälften, och på qvatern icke mindre än sju åttondedelar af den rättmätiga vinsten, oberäknadt alla bevillnings-afdrag. Ännu tydligare framträder detta prejeri-system i dagen genom följande exempel: Om jag bad någon lotterispelare, att bland alla hus i beia Stockholm gissa det hus som jag tänkte på, skulle han anse det för en omöjligbet, och troligen ej derfå hålla 8 sk. emot 1,000 Ridr, och dock är detta lättare än alt vinna en tern på lotteriet, och större vinst i fall det lyckades. Ännu orimligare är förhållandet med qvaternen. Så bedrägligt är detta lotteri, och tillika så olychligt i sina följder, emedan det mest drabbar den fattiga delen af felket, för hvilken en bortkastad tolf-skilling är mera kännbar än tre riksdaler för den förmögne; den senare speJar mera sållan, emedan behofven ej ägga honom att försöka sin såkallade lycka; den förre åter försöker och ruinerar sig. Ett vackert exempel måste man vid sådana förhållanden finna uti de öfverenskommelser, som blifvit gjorda i ett par småstäder, att aldeles förvisa lotteriet derifrån, Ä k x Det vore väl, om vi kunde fälla ett lika fördelaktigt omdöme som öfver föregående uppsats, öfver den kritik Journalen i går gaf utaf den utkomna skriften: Tankar af Kron-Prinsen CARL AvGecusTt. Men det är naturligt, att samma blad, som föruti recensionen af de Hist. Handlingarna sökt förringa denne Furstes värde, äfven skulle bemöda sig att frånrycka de ifrågavarande Tankarna all vigt i opinionen. Vi torde återkomma till detta ämne, sedan Stoakholms Posten hunnit sluta sin artikel: Sverige 1809 och 1332, som bör, betraktas i sammanhang dermed.