vora inbjudne., undfägvades gästerna, i stället för allt utländskt öfverflöd, med godt inhemskt bärvin. Den okände Insändaren af en artikel, ang. Erkestiftets Presterskap, hvilken vi härom dagen förklarade oss icke kunna införa 1 anseende till de personliga al!usioner den syntes imnebära, har anhållit om ett rum för nedanstående uppsats; och då vi villfara denna önskan, tro vi äfven att ändamålet! en noggrannare uppmärksamhet på ämnet för anmärkningarna, bör likaväl vara vunnet, söm genom anförändet af exempel, hvilka, såsom icke bestämda till ort och person, ej kunna leda till laglig påföljd, men väl till harm emot den som lånade sig till deras meddelande, Insändaren torde vid närmare eftersinnande gilla den grannlagenbet, som bjuder att icke göra häntydningar, alltför obestämda, för att kunna framkalla vederläggning eller. försvar, men likväl genom biomständigheter nog tydliga för att utpeka personer inom de kretsar der de äro bekante, Hvad den oförtjenta hedern , att kallas vår Correspondent beträffar, så bedja vi den värde Insändaren att benäget hålla det till godo, såsom en antagen gemensam öfverskrift på de svar eller upplysuingar, vi hafva att lemna dem, som behaga hedra oss med sina skrifvelser, Den omnämnda uppsatsen lyder sålunda?: (Insändt). Till Redaktionen af Aftonbladet. Med förundran har jag uti N:o 17 af Aftonbladet, under titel: Till våra Correspondenter, läst en slags förklaring, hvarföre en längesedan till Redactionen insänd artikel om åtskilliga misstag och förseelser af Upsala Stifts-Styrelse och Presterskap icke blifvit införd. Uppmanad dertill af Redaktionen sjelf och sedan på ctt-oskickligt sätt i Upsala Correspondenten angripen för försummandet af denna uppmaning, har jag insändt till Redaktionen en uj psatts, innehållande några exempel, för att styrka mitt påstående i en föregående artikel, det äfven Ärke-Stiftets Styrelse kan misstaga sig i befordringsväg, kan försumma den nödiga kyrko-discäplinen och derigenom lemna hyende åt åtskilliga prestmäns sitt stånd ovärdiga uppförande. Då dessa exempel meddelades utan någon localiscring, utan någon närmare allusion på personerne, än som var oundgänglig för att antyda sjelfva factum, är det mig omöjligt alt fatta, huru jag på annat sätt skulle kunnat efterkomma Redaktionens önskan, att med nägra närmare uppgifna exempel beledsaga och styrka denna punkt (Se Aftonbladet N:o 153 sistl. år). Lika obegripligt måste det förefalla, huru dessa fordrade exempel kunna sägas Svånsa till smädelsens gebit och deras framstiäl lande benämnas elt försätligt anfall. Imellan smådelse och sanning blir då gränslinien omöjlig att utpeka. Ins. hatar smädelsen lika ivnerligt, som han älskar sanning, och trodde dem imellan en himmelsvil skilluvad. Han tror icke heller, att sanningen blir smådelse derföre, att hon frambäres anonymt; han vet icke ens, hwu i sådant fall som detta, den aunorlunda kunde framställas, Att bestämdt till namn och ställe uppgifva person och factum. bade varit en offealtlig anklagelse, hvilken väl icke af Red. kunde begäras. Då Red. godtyckligt afskurit för Ins. möjHigheten att på ett rimligt sätt bestyrka sina påståenden, hoppas ban af Red. åtminstone så mycken opartiskhet, att dessa rader måtte få rum i dess tidNlLung. Za Al dana JAR oo a mm. —-s JR