gör honom sålunda till en naturlig Tory, och
det kan ej förundra någon att, då aristokra-
tien sjelf vid alla tillfällen söker att framstäl-
la såsom sammansvärjning och förräderi hvar-
je försök att nedrifva den skiljemur, som den
sjelf så orättvisligen upprest mellan sig och si-
na medborgare, äfven emot Landtmilitären —
af hvilken en stor del sätter en ära i att an-
ses såsom en slags attaeh till aristokratien —
efterapar sina mecenater och ger reformen
öknawnet af revolution. - Ej heller ligger det
någonting besynnerligt deri att — då Che-
ferne skära alla reformens anhängare öfver en
kam och förneka all skillnad mellan medel-
klassen och mobben, hvilka, enligt deras tanka
gemensamt åsyfta intet anvat än samhällets för-
störing, lagarnes öfverändakastande — icke är
det då besynnerligt, att Subalternerne låta vil-
seföra sig af detta prat på modet och ganska
nitiskt upprepa den lexa, man lärt dem, att
nemligen en lika militärexecution skulle va-
ra en helsosam afkylare för denna reform-
feber?
I sammänbang med den sorgliga tilldragele,
som föranledt denna artikel, är det vår skyl-
dighet att göra våra läsare uppmärksamma
derpå att icke blott den djupt saknade Otl-
verste Breretons sjelfmord , utan äfven 9 per-
soners dödsdom i Bristol och Nettingham haf-
va varit den välsignade, ehuru ieke directa
frukten af det halstarriga motstånd mot all
reform och deraf följande skakning af Statens
innersta grundvalar, för hvilka Torypartiet ev
dag skall hafva en svår räkenskap att aflägga.