önskade honom; han återvann Paschans nåd,
hedrades med hans förtroliga vänskap och fick
sig slutligen anförtrodt elt af de förnämsta em-
beten inom Paschalikatet.
Vid belägringen af Saint-Jean-dAcre rasade
Djezzar mol de Fransmän, som voro bosatte i
denna stad. De kastades allesamman i fän-
gelse och blefvo mer eller mindre stympade;
hvar enda timma kom man att säga dem det
deras sista stund hade slagit. För sitt lif ba-
de de att tacka Engelska Comniodoren Sid-
ney Smiths aådla bernödanden. Ledsen vid
Smiths förböner, lät han kasta dem i en usel
Turkisk båt, som landsatte dem på ett afläg-
set ställe af kusten.
Ofvanstående drag ur Djezzars lefnad er-
bjuda blott en ofullkomlig målning af de grym-
beter af alla slag som befläcka hans långa
lefnad. Man skulle tro att en slägtinge eller
vän till ett af hans många offer slutligen med
sin dolk afskurit kedjan af hans brott; men
icke en enda arm böjdes mot honom. Djezzar
sotdog i sin säng år 1808, 83 år gammal.
Hans efterträdare var den samme Mame-
lucken Soliman, som Djezzar gifvit nåd. För
att göra kontrasten fullkomlig, visade sig So-
liman lika mild och god som Djezzar varit
grym. Han var mensklig och ädelmodig så
mycket en menniska kan vara det, och ingen
suverän har någonsin varit mera älskad. Kas-
nedaren Malhem-Hahim var hbans vän och
rådgifvare; Syrien blomstrade under hans re-
gering upp från det förfall och elände, hvari
hans företrädares grymhet och roflystnad för-
satt det. Blott en omständigbet kan tillfylles!
bevittna hans kloka regering; under hans tid
försvunno alla tjufvar, och man kunde resa
fullkomligt säker i alla delar af hans Pascha-
likat,
Soliman dog i början af år 1820.