sch föra dem till det rum han anvist. Det
dröjde ej länge innan hans officerare under-
rättade honom, det rummet var så fullt att ie-
ke någon mera kunde rymmas. Hvar skola
vi göra af dem som vi ännu kunna gripa ?
rågade de.
Det kan vara vog, svarade Djezzar; fö-
ren dem hit opp.
Alla de olycklige fördes upp. I samma
nohn de inträdde i rummet, der Paschan hvi-
åde, på sin divan, lät han placera somliga till
vöger och. somliga till venster, utan att följa
annan regel än sin nyck. Då alla blifvit upp-
tällda i,två partier, reste Djezzar sig till
hälften och gaf tecken att han ville tala. Den
ljupaste tystnad rådde, som man yäl kan för-
noda; i samlingen; en dyster bäfvan var må-
ad i allas ansigten; darrande afvaktade alla
ivad den förfärliga och fruktade rösten kunde
rafva att säga. Paschans ögon irrade enlång
tund från den ena till den andra af gästerna;
lere gånger ämnade han tala, men hans blic-
ar, som en stund hvilat, började ånyo att
;peja omkring. Slutligen syntes Djezzar trött
vid denna forskning; han lutade sig ned på
Jivanen och. sade?
Fångarne på veustra sidan skola hänga;
le öfriga deremot. väl undfägnas
De förre dirogo sig- långsamt och tyst un-
lan, för alt uvudergå dödsstraffet; de andra
störtade stojande in i högtidssalen. Den döds-
jom Djezzar fällt träffade ett för stort antal
af stadens invånare, för att ej snart blifva be-
kant. De olyckliges hustrur, barn och släg-
ingar. belägrade seraljen med böner och skrik:
Je begärde nåd... Men. exekutionen uppsköts
ej derföre ett ögonblick; och när den sista
Turken blifvit. upphissad, visade Djezzar sig
vid fenstret och ropade: till den bönfallande
hopen:
Hvad viljen J mig? Jag är blott en ovär-
dig verkställare af Guds beslut. Allt är skrif-
vet!
Bet var skrifvet! svarade de mördades
slägtingar och drogo sig tillbaka.
Om en slagtare eller bagare eller någon an-
nan köpman avklagades för att nyttja falskt
mått eller vigt, så hände det ofta att Djez-
zär förklädde sig till en Turk eller Arab af
lägsta klassen, för att sjelf uudersöka om man
hade skäl att klaga. Blef brottet upptäckt,
så grep, man köpmannen: och drog ut tungan
så långt, att man kunde spika fast den vid
den dömdes port och hålla. honom fast der.
Ibland spikade man fast örat. Menu dessa bå-
da straff voro ej de enda; Djezzars fruktbara
uppfinningsförmåga varierade straffet på ett
ännu grymmare sätt. Han lät upphäsga slag-
tare, som beträddes med underslef,. på en af
de jernkrokar, på hvilka de bruka hänga ut
det kött de hålla till salu; man trädde kro-
ken in emellan hakbenen och lät syndarne
sedan dingla af och an en hel dag.
Enväldig , rik, grym och misstrogenmr kunde
Djezzar ej sakna trogna ock skickliga sp oner;
alla visste huru svårt det var att bedraga honom,
(1 mak Kl 24 0 a I BAN