nom, ropade han till en af sina officerare, jag vill se honom. Den stackars Kasnedaren framfördes; han var ytterst svag och hela kroppen darrade. Djezzar betraktade honom leende. I sanning! utropade han, under ett häftigt skra:t, jag trodde aldrig att du skulle bli så ful; hade jag kunnat ana det, så skulle du minsann fått behålla din näsa. Sedan gick ban fram till Skattmästarev och Jade handen på hans axel: lycklige Malhem,; sade han, du är min vän, jag kan ej vara dig förutan; tacka derföre Gud; ty om ej så vore, så bade ditt hufvud fallit. Det synes som om Malhem varit Paschun mycket nyttig; ty den sednare ålskade honom så högt, att han ofta hela veckan kunde hålia honom om natten innestängd i ett kyffe nära sitt rum, och om dagen släppte ut honom för att arbeta tillsammans med honom, v. Djezzars spioner underrättade honom om de våldseener, till hvilka hans harem varit wittne. Denna nyhet bragte hönom i rasevi. Mameluckerne hade undflytt hans bämnd; ban lät den i stället drabba qvinnorna. Fem elle; sex af dessa olyckliga fördes fram till honom och med sabeln uppristade han genast deras inälfvor. Två clHer tre af dem voro hafvande. Tjugu andra insyddes i lädersäckar, vid hvilka man fästade stora stenar, och pedsänktes i hafvet. De öfriga befallte han skulle nedvräkas i kölrvummet på ett fartyg och föras till Konstantinopel för att säljas. Två år efter denna blodiga händelse, fattade en af de Mamelucker , som flytt till Beduinerna, det djerfva beslut att visa sig för Djezzar. Han reste; anländ till Saint-JeandAcre, går han upp till palatset, stiger dvistigt in i det rum, der Djezzar höll Divanen församlad, tränger sig genom den hop af officerare som omger DPjezzar och kastar sig fö, sin fordna herves fötter. — Djezzar igenkände Honom genast; hans anletsdrag anlogo ett sådant uttryck af raseri, att alla bleknade och aedslogo ögonen; han grep genast till stridsyxan och röt till Mamelucken, som hette Solunan: Eländige, hvad vill du här?? Dö för dina fölter , svarade Mam: lucken; ty jag föredrager detta öde framför att lefva skiljd från dig. Yxan höjdes; hvar och en väntade att få se den fallå; men Djezzar sänkte den, och frågade Mamelucken ännu en gång: Hvilken olycklig ande har fört dig hit? du vet ait Djezzar aldrig har: förlåtit. Soliman upprepade sitt förra svar... Yxan höjdes ännu en gång och Paschan ropade: du skall dö. För andra gången sänkte han yxan. Denna rörelse åtföljdes af samma fråga som de båda förstas samma svar af Soliman. Paschan kaståde då det förfärliga vapnet längt från sig och ropade: För första gången i-sin lefnad har Djvzzar gifvit nåd. Palatset genbudade af ol5dieran vid detsa: