nom, ropade han till en af sina officerare,
jag vill se honom.
Den stackars Kasnedaren framfördes; han
var ytterst svag och hela kroppen darrade.
Djezzar betraktade honom leende.
I sanning! utropade han, under ett häf-
tigt skra:t, jag trodde aldrig att du skulle
bli så ful; hade jag kunnat ana det, så skulle
du minsann fått behålla din näsa.
Sedan gick ban fram till Skattmästarev och
Jade handen på hans axel: lycklige Malhem,;
sade han, du är min vän, jag kan ej vara
dig förutan; tacka derföre Gud; ty om ej så
vore, så bade ditt hufvud fallit.
Det synes som om Malhem varit Paschun
mycket nyttig; ty den sednare ålskade honom
så högt, att han ofta hela veckan kunde hålia
honom om natten innestängd i ett kyffe nära
sitt rum, och om dagen släppte ut honom för
att arbeta tillsammans med honom, v.
Djezzars spioner underrättade honom om de
våldseener, till hvilka hans harem varit witt-
ne. Denna nyhet bragte hönom i rasevi. Ma-
meluckerne hade undflytt hans bämnd; ban
lät den i stället drabba qvinnorna. Fem elle;
sex af dessa olyckliga fördes fram till honom
och med sabeln uppristade han genast deras
inälfvor. Två clHer tre af dem voro hafvan-
de. Tjugu andra insyddes i lädersäckar, vid
hvilka man fästade stora stenar, och pedsänk-
tes i hafvet. De öfriga befallte han skulle
nedvräkas i kölrvummet på ett fartyg och fö-
ras till Konstantinopel för att säljas.
Två år efter denna blodiga händelse, fatta-
de en af de Mamelucker , som flytt till Be-
duinerna, det djerfva beslut att visa sig för
Djezzar. Han reste; anländ till Saint-Jean-
dAcre, går han upp till palatset, stiger dvi-
stigt in i det rum, der Djezzar höll Divanen
församlad, tränger sig genom den hop af of-
ficerare som omger DPjezzar och kastar sig fö,
sin fordna herves fötter. — Djezzar igenkände
Honom genast; hans anletsdrag anlogo ett så-
dant uttryck af raseri, att alla bleknade och
aedslogo ögonen; han grep genast till strids-
yxan och röt till Mamelucken, som hette So-
lunan:
Eländige, hvad vill du här??
Dö för dina fölter , svarade Mam: lucken;
ty jag föredrager detta öde framför att lef-
va skiljd från dig.
Yxan höjdes; hvar och en väntade att få se
den fallå; men Djezzar sänkte den, och frå-
gade Mamelucken ännu en gång:
Hvilken olycklig ande har fört dig hit?
du vet ait Djezzar aldrig har: förlåtit.
Soliman upprepade sitt förra svar... Yxan
höjdes ännu en gång och Paschan ropade: du
skall dö.
- För andra gången sänkte han yxan. Denna
rörelse åtföljdes af samma fråga som de båda
förstas samma svar af Soliman. Paschan ka-
ståde då det förfärliga vapnet längt från sig
och ropade:
För första gången i-sin lefnad har Djvzzar
gifvit nåd.
Palatset genbudade af ol5dieran vid detsa: