skulle han vänta, till dess Doktorn släckt ljuset och somnat. Då allt detta var uppgjordt säger den föregifne Sais, att han skulle gå först uppför stegen; men han förbjöd sina kamrater att följa honom, innan han gifvit tecken dertill, emedan planens framgång berodde härpå. Man fann allt mycket klokt, och hvar och en lofvade göra som Djezzar önskade. Då man sålunda öfverenskommit om buru allt skulle tillgå, uppsteg Djezzar till terrassen. På gifven signal kom en Sais, men han hade knapt gått några steg åt den sidan der Paschan hefann sig, förrän den sednare med ett sabelhugg skiljde hans hufvud från kroppen. En ny signal ges; en annan Sais kommer upp och hans hufvud rullar sammaledes för Djezzars fötter. En tredje går upplör stegen och dödas af Paschan; på detta sätt! voro inom en qvart alla Sais, åtta ellev tio till antalet, expedierade. Då den sista nedfallit död på terrassen och Djezzar öfvertyga! sig att ingen undsluppit, nedstiger han och medtager stegen. Då Fransmannen följande morgon begef sig ut på terrassen för alt hercta frisk luft, intogs han af fasa vid åsynen af de många hufvuden och stympade kroppar som flöto i sin blod. Han behöfde en lång stund för att återbemta sig. I sin förskräckelse hastade han till Paschan, för att underrätta honom om allt. Denne rynkade pannan och samman drog de buskiga ögonbrynen flere gånger vid iäkarens berättelse. Hans låtsade vrede gjorde läkaren ännu mera uppskrämd, och denne trodde sig förlorad. Men då Djezzar er stund roat sig åt hans förskräckelse, började han skratta och berättade huru allt tillgått. Djezzar var grufligt svartsjuk. Denna:sjukdom är epidemisk i orienten, således var all! som han såg föremål för hans misstroende och misstankar. Han misstrodde äfven Läkarens omsorger och vård om hans qvinnor, och inbillade sig en gång att läkaren underhöll en intrig med hans favorit-slafvinna. En morgon kallade han bonomltill sig och sade att han bos slafvinnan märkt; några sjukdomssympto mer och att bonskulle åderlåtas på foten. Dok torn satte sig deremot och förklaradeatt ingentiug skulle vara farligare; men då Djezzar var envis, måste han lyda. Medan en af eunuqnerne förde honom. in i harem, smög sig. Djezzar genom en. lönngång till Slafvinnans rum och dolde: sig der, så att han osedd kunde höra och se allt. Efter några minuter inträdde slafven och läkaren. Deu sednare förklarade orsaken till sitt besök och beredde sig att göra operationen. Paschan betraktade Doktorn uppmärksamt, för att upptäcka någon åtbörd som tillkännagåfve ett. hemligt förstånd mellan Doktorn och slafvinnan; men då han såg bonom helt kallt framtaga lancetten, skisgrades illa misstankar, Djezzar rusade fram för att hindra åderlåtningen, och förklarade att Doktorn kunde skatta sig lyeklig. att ha visat så stor kallsinnighet ; ty det hade blott behöfts att misstänkt ord eller en tvetydig åtbörd för