en af de förnämsta Arabiska stammarne vid
kusten. En off- och defensiv-traktat afslöts
dem emellan vid Sålomoöns Brunnär (Ras-al-
din), och båda rustade sig till att Belägra
Bayruth. Fästningen angreps från landsidan
af de allierades trupper, under det tvänne
Ryska fregatter, dem Scheiken och Emiren
legt för sexhundra påöngar (omkring 113,000
R:dr Svenskt Banco), besköto den från hafs-
sidan. - Djezzar försvarade sig tappert och
gjorde längre motstånd än hans fiender kunde
förmod23; slutligen, då han ej kunde försvara
sig längre, gaf han sig åt Dahers. Denne,
som tyckte om hans tapperhet och önskade få
en så käck krigare i sin tjenst, förde Djezzar
till Saint-Jeån-PTAcre, ett ställe som tillhörde
honom och det han gjort till sin hufvudstad.
Hans godhet för sin fånge öfvergick snart till
den förtroligaste vänskap. Djezzar uppsteg
til en hög befölhafvarepost , och Dahers an-
- j förtrodde honom befälet öfver en expedition
timot Syrien. Djezzar förnekade icke den ka-
ji rakter han dittills visat; knappt såg han sig
Fi fri förrän han förrådde sin välgörares sak,
flydde öfver till Turkarne och tog tjenst bos
1 Paschan af Damaskus.
, Ej långt derefter uppstod krig emellan Por-
siten och Pascharne i Syrien, hvilket gaf Djez-
ri zar tillfälle att göra sig känd af Kapudan-
I Pascha för Ottomanniska flottan, Han lycka-
jdes bli använd af denne Amiral, erhöll hans
förtroende och åtföljde honom på en expedi-
tion mot Saint-Jean-dAcre. Djezzar begag-
nade sig utaf sin kännedom-af folket och to-
kalen, och skaffade sig anhängare inom sta -
den, Hans planer utfördes så skickligt, att
den olycklige Dahers, öfverraskad af en upp-
resning bland sina förnämste officerare och
större delen af soldaterna, knapt hann stiga
till häst och fly. En del af hans qvinnor
följde honom på hans flykt, men sågo sig
snart i fara att falla i Turkarnes händer, an-
tingen emedan de voro ovana vid fatiger el-
1 jler deras hästar ej voro nog snabba. Djezzar
el var främst bland de förföljande; Dahers igen-
- I kände honom och ville göra ett försök att åt-
f Å minstone frälsa föremålen för sn kärlek 3; han
- janföll derföre med en liten trupp af de trog-
ri naste Araberna. Striden var ej långvarig;
ti Djezzar slutade den med att stöta dolken i
1
å
J
1
eo er I mA AA Ma fd Ma Pw I
. WwoPe em mm
MR 1 : ev
este tnen elen ket eeh ER RLRLRLe
bröstet på sin välgörare. Den olyckliges kropp
låg sedan länge på hafsstranden, utan att nå-
-igön vågade begrafva den; först om några da-
gar visade några landtmän den mördade den
sista äretjensten. Stället der han ligger är be-
täckt med en enkel sten, utan annan inskrift
än hans namn, ristadt med Arabiska bok-
I stälver. :
- För den del Djezzar haft i dAcres inta-
gande, blef han utnämnd till Pascha öfver
- denna stad, äfvensom öfver Said (Sidon). Hans
Ilycka var nu gjord. Styrelsen öfver Dama-
åskus anförtroddes honom kort derefter; denna
Sj förökning i makt gjorde honom till den be-
tydligaste chef på Syriens kuster; men en om-
!iständighet ökade i synnerhet hans makt och
lin fAlotanda stad et ass a I: V ON)
.
TER LISTEN
eskortera de talrika pilgritos-käFdvamer, som)
hvarje år begifva sig till den belida stadenG,
Mecka. Emir-Adji skall ej allevifst) besk 6 Rd
de fromme vandrarne , bonom å r välfven
att förse karavanen med hvad de NNE
och att med öknens Araber öfverenskomma
om transport af menniskor och varor, hvilket
allt måste, som man väl kan tro, blifva en.
källa till rikedomar för en sådan man som.
Djezzar.
Då Djezzar vunnit en sådan makt, kunde:
han utan tvång öfverlemna sig åt sitt otygla-
de begär till mord och röfveri. De båda Pa-
schalikerna gjorde honom till en oberoende
suverän och oinskränkt herre öfver sina un-
dersåters Hf och egendom, och väckte hos
Porten fruktan för honom. Således ökades
hans vildhet och roflystnad dagligen. Jag äm-
nar icke uppräkna alla de brott som befläg-
kat bans lefnad; jag vill endast genom några.
anekdoter gifva ett begrepp om den ursinniga.
grymhet, som gjorde Djezzar till ett vilddjur,
hvars like historien knappast kan framvisa.
Af de båda hufvudstäderna i hans pascha-
liker hade Djezzar valt Saint-Jean-d Acre till.
residens. Detta företräde hade väl sin orsak
i denna stads belägenhet på en halfö, hvari-
genom den är skyddad för hvarje öfverrask-
ning och lätt att försvara. Han bodde för
det mesta i en Kiosk nära palatset, och hvars
fönster vette åt stadens förnämsta gata. Hvar-
je morgon satte han sig i en divan vid fön-
stret, för att efter önskan kunna betrakta alla
personer, som gingo öfver gatan eller följde
den; Märkte han en förbigående, hvars klä-
der, vext eller manr ej behagade honom, så
skickade ban sina officerare för att bedja den
stiga upp till Paschan; denna förfärande bjud-
ning mottogs ej alltid; om man vägrade så an -
vändes våld, och den olycklige blef snart ställd
inför Djezzar. - Darrande frågade han hvad
Hans Höghet befallde.
Ditt utseende behagar mig ej, kunde Pa-
schan svara, eller ock, du har ett fult öga.
Derpå befallde han en af sina officerare att
skära näsan och ett öra af främlingen, samt
utrycka det öga han anvisade. Han gjorde
ofta sjelf tjenst som bödel. En dag, dåshan
satt på den olyckliga divanen och bans bar-
berare rakade honom , såg han på gatan en
Turk, bvärs gång misshagade honom; han lät
uppkalla Turken och befallde Berber-Baschi
(Öfverste barberaren) att rycka ut ett öga på
honoto. Den stackars barberaren blef för-
skräckt och tvekade. Ho! ho! ropade Djez -
zar, du stretar emot, tror jag. vet du kanske.
inte bur det går till? kom. hit, jag skall un-
dervisa dig.
Barberaren stiger fram. Djezzar sticker in
högra pekfingret i ögongropen. på bonom ,
klämmer ut ögonstenen, fattar den emsllan
tummen och pekfingret, och. rycker lös. den,
samt kastar den i ansigtet på den stackars de-
linqventen.
En annan gång föll det honom in att ut-
sälta vakter vid alla gathörn af en bland: de
a