en af de förnämsta Arabiska stammarne vid kusten. En offoch defensiv-traktat afslöts dem emellan vid Sålomoöns Brunnär (Ras-aldin), och båda rustade sig till att Belägra Bayruth. Fästningen angreps från landsidan af de allierades trupper, under det tvänne Ryska fregatter, dem Scheiken och Emiren legt för sexhundra påöngar (omkring 113,000 R:dr Svenskt Banco), besköto den från hafssidan. Djezzar försvarade sig tappert och gjorde längre motstånd än hans fiender kunde förmod23; slutligen, då han ej kunde försvara sig längre, gaf han sig åt Dahers. Denne, som tyckte om hans tapperhet och önskade få en så käck krigare i sin tjenst, förde Djezzar till Saint-Jeån-PTAcre, ett ställe som tillhörde honom och det han gjort till sin hufvudstad. Hans godhet för sin fånge öfvergick snart till den förtroligaste vänskap. Djezzar uppsteg til en hög befölhafvarepost , och Dahers anj förtrodde honom befälet öfver en expedition timot Syrien. Djezzar förnekade icke den kaji rakter han dittills visat; knappt såg han sig Fi fri förrän han förrådde sin välgörares sak, flydde öfver till Turkarne och tog tjenst bos 1 Paschan af Damaskus. , Ej långt derefter uppstod krig emellan Porsiten och Pascharne i Syrien, hvilket gaf Djezri zar tillfälle att göra sig känd af KapudanI Pascha för Ottomanniska flottan, Han lyckajdes bli använd af denne Amiral, erhöll hans förtroende och åtföljde honom på en expedition mot Saint-Jean-dAcre. Djezzar begagnade sig utaf sin kännedom-af folket och tokalen, och skaffade sig anhängare inom sta den, Hans planer utfördes så skickligt, att den olycklige Dahers, öfverraskad af en uppresning bland sina förnämste officerare och större delen af soldaterna, knapt hann stiga till häst och fly. En del af hans qvinnor följde honom på hans flykt, men sågo sig snart i fara att falla i Turkarnes händer, antingen emedan de voro ovana vid fatiger el1 jler deras hästar ej voro nog snabba. Djezzar el var främst bland de förföljande; Dahers igenI kände honom och ville göra ett försök att åtf Å minstone frälsa föremålen för sn kärlek 3; han janföll derföre med en liten trupp af de trogri naste Araberna. Striden var ej långvarig; ti Djezzar slutade den med att stöta dolken i 1 å J 1 eo er I mA AA Ma fd Ma Pw I . WwoPe em mm MR 1 : ev este tnen elen ket eeh ER RLRLRLe bröstet på sin välgörare. Den olyckliges kropp låg sedan länge på hafsstranden, utan att nå-igön vågade begrafva den; först om några dagar visade några landtmän den mördade den sista äretjensten. Stället der han ligger är betäckt med en enkel sten, utan annan inskrift än hans namn, ristadt med Arabiska bokI stälver. : För den del Djezzar haft i dAcres intagande, blef han utnämnd till Pascha öfver denna stad, äfvensom öfver Said (Sidon). Hans Ilycka var nu gjord. Styrelsen öfver Damaåskus anförtroddes honom kort derefter; denna Sj förökning i makt gjorde honom till den betydligaste chef på Syriens kuster; men en om!iständighet ökade i synnerhet hans makt och lin fAlotanda stad et ass a I: V ON) . TER LISTEN eskortera de talrika pilgritos-käFdvamer, som) hvarje år begifva sig till den belida stadenG, Mecka. Emir-Adji skall ej allevifst) besk 6 Rd de fromme vandrarne , bonom å r välfven att förse karavanen med hvad de NNE och att med öknens Araber öfverenskomma om transport af menniskor och varor, hvilket allt måste, som man väl kan tro, blifva en. källa till rikedomar för en sådan man som. Djezzar. Då Djezzar vunnit en sådan makt, kunde: han utan tvång öfverlemna sig åt sitt otyglade begär till mord och röfveri. De båda Paschalikerna gjorde honom till en oberoende suverän och oinskränkt herre öfver sina undersåters Hf och egendom, och väckte hos Porten fruktan för honom. Således ökades hans vildhet och roflystnad dagligen. Jag ämnar icke uppräkna alla de brott som beflägkat bans lefnad; jag vill endast genom några. anekdoter gifva ett begrepp om den ursinniga. grymhet, som gjorde Djezzar till ett vilddjur, hvars like historien knappast kan framvisa. Af de båda hufvudstäderna i hans paschaliker hade Djezzar valt Saint-Jean-d Acre till. residens. Detta företräde hade väl sin orsak i denna stads belägenhet på en halfö, hvarigenom den är skyddad för hvarje öfverraskning och lätt att försvara. Han bodde för det mesta i en Kiosk nära palatset, och hvars fönster vette åt stadens förnämsta gata. Hvarje morgon satte han sig i en divan vid fönstret, för att efter önskan kunna betrakta alla personer, som gingo öfver gatan eller följde den; Märkte han en förbigående, hvars kläder, vext eller manr ej behagade honom, så skickade ban sina officerare för att bedja den stiga upp till Paschan; denna förfärande bjudning mottogs ej alltid; om man vägrade så an vändes våld, och den olycklige blef snart ställd inför Djezzar. Darrande frågade han hvad Hans Höghet befallde. Ditt utseende behagar mig ej, kunde Paschan svara, eller ock, du har ett fult öga. Derpå befallde han en af sina officerare att skära näsan och ett öra af främlingen, samt utrycka det öga han anvisade. Han gjorde ofta sjelf tjenst som bödel. En dag, dåshan satt på den olyckliga divanen och bans barberare rakade honom , såg han på gatan en Turk, bvärs gång misshagade honom; han lät uppkalla Turken och befallde Berber-Baschi (Öfverste barberaren) att rycka ut ett öga på honoto. Den stackars barberaren blef förskräckt och tvekade. Ho! ho! ropade Djez zar, du stretar emot, tror jag. vet du kanske. inte bur det går till? kom. hit, jag skall undervisa dig. Barberaren stiger fram. Djezzar sticker in högra pekfingret i ögongropen. på bonom , klämmer ut ögonstenen, fattar den emsllan tummen och pekfingret, och. rycker lös. den, samt kastar den i ansigtet på den stackars delinqventen. En annan gång föll det honom in att utsälta vakter vid alla gathörn af en bland: de a