VvEt MEM SJV IRIS MIM? BE SP BUD Sv
rå sig gällande. Styrelsen vill ordning, — Nu
klagar man. —
General Reutersköld gjorde ingen förän-
dring, ledande till att hämma missbrukeno: Han
såg dem stillatigande och lät dem forvtfara.
Men han var mycket älskad af Kadetterne,
och både i hans och deras ögon syntes tårar
när han på Rikssalen sade dem sitt farväl, Att
han i spetseni för kadetterne åkte kaälkbacke
eller skridsko, hvarigenom, enligt Aftonbla-
dets yttrande, deras tillgifvenhet ökades, ) av-
ser man sig af aktning för sanningen och Ge-
neral Reutersköld böra bestrida, ty insända-
ren kan ej påminna sig att Generalen deltog
i dessa ungdomsnöjen annat ån som åskådare.
Ofta besökte han kadetterne uti lärosalarne,
det är sannt, och detta för att uppmuntra
dem till läsning och för att hålla handy öfver
undervisningen sådan han då var. Men vi-
dare gjorde han ej i denna vägen: Troligen
insåg han altförväl de många brister som
häftade vid läroverket, men fann äfven så
väl svårigheterva att afhjelpa dem. fan bi-
behöll derföre sitt Guvernörskap endast några
månader.
Det var hans efterträdare, General Lefren,
förbehållet att omskapa allt och sätta det på
en fot som några år lörut knappast var tänk-
bar utan en fullkomlig upplösning och deref-
ter förnyad organisation. — Jämför Krigs-
Akademien nu emot hvad den fordom var;
bedöm ovåldigt, och nuvarande Guvernörs
stora förtjenster måste af en och hvar rätt-
visas. Man vågar fritt yttra sin öfvertygelse
att för närvarande troligen ingen är mera
passande än General Lefren att bekläda Gu-
vernörsplatsen. Det emda man torde kunra
tillräkna honom som fel är för mycken god-
het. Mera lugn kraft i allmänbet, och vid
vissa tillfallen mera stränghet, skulle säkerli-
gen medlöra en god verkan! på ordningen
inom kadettcorpsen.
Insändaren; som för sin egen uppfostran
står i förbindelse till Krigs-Akademien, har
alltid med ledsnad och förtrytelse hört de för-
klenliga rykten som af oförstånd eller elak-
bet utspridas om densamma. Han har der-
före tid efter annan sökt-inbämta upplysnin-
gar, såväl på stället som genom utgångna ka-
detter, — hvilka, sedan de iklädt sig officers-
uniformen, vanligen blifva upprigtigare, isyn-
nerhet mot gamla kamrater, — och kan så-
ledes med säkerhet påstå alt de som för-
tala Akademien hafva gjort sig föga möda
att derom taga någon närmare kännedom, Då
tillfälle för hvar och en är öppet att se med
egna ögon och sjelf undersöka tillståndet inom
läroverket, hvarföre bjuder man då icke till
att utröna sanningen, utan tror blindt på
kringlöpande hörsagor hvilka alltid äro opå-
litliga. Man har hört sägas att det knappast
är exempel på att en Far efterfrågar hos ve-
derbörande sin sons framsteg i kunskaper eller
hans. uppförande. Måhända sker detta af fullt
) Den värde Insändaren har här misstagit
. o .
Alry Ar mr ÄA Rn MAD IY NR ry Am ma ÄV) rv