AU EFEVE 4 UV YULLIAR IIULVTUTL UL hr he 2äle LIG a för dem som på Polens graf ännu drömma denna optimistiska dröm, vilja vi blott hänvisa på hvad Englards folk gjorde för Grcekland några år förut och på de symptomer det uppenbarat i Belgiska frågan. Det låg nemligen i sakernas och ländernas mwvatur att Frankrike skulle och borde utöfva ett stort inflytande, detta måtte nu uppträda under hvilken form som hellst, på Belgiens öde och : organisation, sedan det lösryckt sig från Holland. Men knapt hade Frankrike börjat göra mine af att begagua de fördelar dess ställning i thy fall gaf det, knapt började John Bull befara, att Nederländernas söndring på detta sätt möjligen kunde i främsta rummet komma en tredje makt till godo, förr än icke blott styrelsen, utan hela Nationen , NWhigs och Torys utan åtskilnad, glömde frihets-idderne, Polen och allt för afundsjukan på Frankrike; och om ej detta lands ministere gifvit efter, så hade, efter hvad Englands tidniugar afalla opinioner yttrade, ett krig blifvit oundvikligt, ett krig , icke för Polen, Belgien och Italien, utan emot dem, ett krig för Heliga Alliancens slutföljder och emot Julii-1evolutionens. För handeln på Belgien, för sjöfarten på Holländska kanalerna hade då den liberalaste ministöre England egt, under acclamation af ett folk som fyllde sina långa tidnings-spalter med skarpsioniga, klart och sinnrikt framställd2 deductioner till frihetens och folksuveränetetens försvar hastat att uppleta den bortkastade ledtråden af Castlereaghs politik, för att deraf, med de stora Continental-despotiernes biträde, för andra gången knyta en snara åt folkens och tidehvarfvets genius!! Under sådana tidens tecken har 1832 ingått. Julii-revolutionen och Frankrike hafva låtit det gynnanude ögophlicket gå sig ur häncerna. Det är icke mera dem gifvet, att i Europa grunda den nya sakernas ordning, som i sin princip ar den enda naturliga, den enda som 1 tidernas längd kan förlikas med en jättelikt framgående civilisation. Men pilten är icke död, han sofver. Om det ock lyckats egoismen och småsinnet hos de mäktiga på jorden, att snärja och afväpna honom i det land der han först såg ljuset, så är dermed för dem föga vunnet. Anden bindes icke af tid och rum; kufvad eller nedstämd hos ett folk, för hvilket första utbrottet, första hänförelsen är allt, uppreser den sig med cConcentrerad kraft hos ett annat, der det nya sent slår rötter, men der det, en gång bofast och hemvandt, med den lugna kraft som aldrig förfelar sitt mäl, går från seger till seger, och lägger verlden under sin spira. Och det finnes, detta land! Derifrån hafva redan tvänne regenerationer u!tgått öfver Emopas; en religiös och en litterär. De hafva förberedt och banat vägen för den tredje; den politiska. Må vissheten att denna ej längre uteblifver bjelpa oss att glömma ett år, som, likt Titti dag fordom, — synes förloradt för menskligheten, i