AU EFEVE 4 UV YULLIAR IIULVTUTL UL hr he 2äle LIG a
för dem som på Polens graf ännu drömma
denna optimistiska dröm, vilja vi blott hänvi-
sa på hvad Englards folk gjorde för Grcek-
land några år förut och på de symptomer
det uppenbarat i Belgiska frågan. Det låg
nemligen i sakernas och ländernas mwvatur att
Frankrike skulle och borde utöfva ett stort
inflytande, detta måtte nu uppträda under
hvilken form som hellst, på Belgiens öde och
: organisation, sedan det lösryckt sig från Hol-
land. Men knapt hade Frankrike börjat gö-
ra mine af att begagua de fördelar dess
ställning i thy fall gaf det, knapt började John
Bull befara, att Nederländernas söndring på
detta sätt möjligen kunde i främsta rummet
komma en tredje makt till godo, förr än icke
blott styrelsen, utan hela Nationen , NWhigs och
Torys utan åtskilnad, glömde frihets-idderne,
Polen och allt för afundsjukan på Frankrike;
och om ej detta lands ministere gifvit efter,
så hade, efter hvad Englands tidniugar afalla
opinioner yttrade, ett krig blifvit oundvikligt,
ett krig , icke för Polen, Belgien och Italien,
utan emot dem, ett krig för Heliga Alliancens
slutföljder och emot Julii-1evolutionens. För
handeln på Belgien, för sjöfarten på Holländ-
ska kanalerna hade då den liberalaste mini-
störe England egt, under acclamation af ett
folk som fyllde sina långa tidnings-spalter med
skarpsioniga, klart och sinnrikt framställd2 de-
ductioner till frihetens och folksuveränetetens
försvar hastat att uppleta den bortkastade led-
tråden af Castlereaghs politik, för att deraf,
med de stora Continental-despotiernes biträde,
för andra gången knyta en snara åt folkens
och tidehvarfvets genius!!
Under sådana tidens tecken har 1832 ingått.
Julii-revolutionen och Frankrike hafva låtit
det gynnanude ögophlicket gå sig ur häncerna.
Det är icke mera dem gifvet, att i Europa
grunda den nya sakernas ordning, som i sin
princip ar den enda naturliga, den enda som
1 tidernas längd kan förlikas med en jättelikt
framgående civilisation. Men pilten är icke
död, han sofver. Om det ock lyckats ego-
ismen och småsinnet hos de mäktiga på jor-
den, att snärja och afväpna honom i det land
der han först såg ljuset, så är dermed för dem
föga vunnet. Anden bindes icke af tid och
rum; kufvad eller nedstämd hos ett folk, för
hvilket första utbrottet, första hänförelsen är
allt, uppreser den sig med cConcentrerad kraft
hos ett annat, der det nya sent slår rötter,
men der det, en gång bofast och hemvandt,
med den lugna kraft som aldrig förfelar sitt
mäl, går från seger till seger, och lägger verl-
den under sin spira. Och det finnes, detta
land! Derifrån hafva redan tvänne regenera-
tioner u!tgått öfver Emopas; en religiös
och en litterär. De hafva förberedt och ba-
nat vägen för den tredje; den politiska. Må
vissheten att denna ej längre uteblifver bjelpa
oss att glömma ett år, som, likt Titti dag
fordom, — synes förloradt för menskligheten,
i