sin fordna lysande Utd, redigerades at ett
bland Sveriges snillen, numera nedsjunki!
från sin höjd och utgifves af en man! —
utan hjerna! Utgifvaren af Stockbolms-
Posten fick veta derva förskräckliga nyhet
af sin vän, den gamle Journalen men ban
tviflade i hörjan på möjligheten deraf, och
skyndade derföre att sjelf söka öfvertyga sig
derom i den Tyska skriften der han verkligev,
till harm och förvåniovg fick med ecna ögen
läsa att han var: ein gehirnloser Mensceh.
Hvem kan understå sig att skrifva sådant?
var hans första vredgade utiop. Ingen an
nan än någon Svensk, som sett Stockholm:
Posten på nära håll, tilladehan, har ku:-
nat göra en sådan beskrifning, Vännen cite-
rade tänk- och sedespråk samt långa strofer
ur Anthologien, för att ingifva honom lugn
och stoisk köld. Men förgäfves, Stockbolms
Posten knöt näfven, och svor vid Styx alt
hämnas Men för att håmnas på en varelse,
måste man få fatt på honom; — och huwn
verkställa detta, då han håller sig gömd
bakom anonymiteten? St. Postens vän rådde
honom att hålla saken cachte, på det att
Prenumeranterne ej måtte få nys om hans
tillstånd; men den upphbragta Posten förblef
orubblig i sitt beslut. Han annärkte, att då
men kan mara fram osyrliga andar, så vore
det väl icke omöjligt att äfven mana fråm
csynliga auctorer. Hen beslöt att i sitt blad
enställa en besvä jelse hvilken vi äfven, till
yttermera visso i början af denna vecka fingo
läsa i den Högtidliga Journalen.
Verkan af dennn förtviflade åtgärd är svår
att gissa. Möjligen lyder den anonyme Auc-
torn besvärjningen, kryper fram, och blifver
då ett säkert offer för Stockholms-Postens Ber-
särkagång. Kan ock hända att den utmanadtc
rädes och håller sig gömd. I sådan händel-
se har man att beklaga, det Posten spillt sitt
mod förgäfves. Med spänd uppmärksamhet
väntar man att få se utgången al denna ovan-
liga affär.
För vår del tycka vi dock , att Stockh.-Po-
sten bordt lyda sin väns råd: att taga sake.
kallt , och hålla den cach. Det är sannt,
att det vid första påseende synes som on
Stockholms-Postens Europei-ka ryktbarhet vO-
re i fara; Men vid närmare eftersinnande fin-
ner man dock raka motsatsen. Ty det ät
klart att den .man, som kan skrifva Tidnvinrg,
utan att hafva någon hjerna, måste anses (ö)
ett litterärt underverk, och att hans ryktbar-
het måste stiga med hvarje dag, sedan sådant
blifvit bekant.
Stock bolms-Posten öfversätter orätt tyska or-
det Gehirnlos med vetulös; tv är det väl
afgjordt att vettet just sitter i hjernan? —
Kan St. Posten såj noga veta, om icke hans
snille sitter i magen eller i benen? Vi tycka
att, då Leipziger - artikeln icke beskyllat
honom för annat än en fysisk brist, eller sak--
naden af hjerna, så borde detta ej anses svå-
rare, än om det sagts att St. Posten vore ben-
lös, näslös. låehalt eller hade något annat