forsta de sI9 val på dessa manovrer, och aro klippte och skurne, att plundra IE gyptierne. Också äro de dvistigare och ihärdigare, än de öfrige, då det kommer an på alt trotsa afgörande tillfälligheter. Somlige hafva vunnit omätliga rikedomar, utan att derföre ändra sitt le sfnadssätt och sitt yttre skick. Vi känna en Jude med sex millioners förmögenhet, hvilken i det yltre ej i ringaste mon skiljer från sina trosförvandter, som stå vid Bankens portar och bjuda ut pomeranser till salu. Som förut är nämndt, sjunger man emellanåt på Börsen för att vederqvicka sig. Sången tjenar dessutom till att straffa dem, hvilka fela mot ställets reglor och sedvanor. Man slår en ring kring den som förgått sig och sjunger i chorus för honom så länge God save the king, eller någon annan Folksång, till dess han tar sin hatt och flyr ifrån den musikaliska skampålen. Bäst far den som förgått sig, om han med tålamod uthärdar sitt straff. Det berättas att en Jude, hvars hela förbrytelse bestod i hans besynnerliga klädsel, vågade sätta sig emot sina förföljares hån. Han fattade sin peruk i hårpiskan, slog omkring sig till höger och venster med pernken och lemnade märken af puder och pomada på kläderna af de eleganta fashionables, som drif vit gäck med den gammalmodiga snitten på hans vest, samt banade sålunda väg att komma på flykten. Från den stunden kan man med säkerbet räkna på. att betäcka sitt återtåg från Londons Börs, då man ropar: gif rum för Judens peruk! I afseende på de personer, som sköta sina affärer på Börsen, indelas de uti tre hufvudklasser: nemligen: Mäklare, (Brokers) Åstotörer eller Räntespelare (Jobbers) och Spekulanter (Speculators). De förstvämnde handla, som bekant är, för hvem som belst af ailmänheten, hvilken lemnar dem uppdrag, hvarföre de för penninge-afflärer erhålla 1 procent i courtage. Agiotörerne benämnas med del uti Lagen förhatliga namnet Jobbers, hvilket stundom betyder detsamma som tjuf. Man anser dem vanligen för köpare och säljare a! räntor; men hela deras sysselsättning består egentligen deruti, att de slå vad, det kursen på räntan, som de någon viss dag skola lemna, blir så eller så hög. De äga bvarken räntan som de sälja, elier penningar att inlösa den, hvilken de köpt. Emedlertid finnes öfven bland desse både rikt och redligt folk. Utom Jobbers mellankomst skulle affärerne betydligt fördröjas och blifva långt mera invecklade. Med undantag af sällsynta fall, då stor förvirring äger rum, är alltid ett eller snarare tvänne löpande pris gängse, nemligen inköpspriset och försäljningspriset; t. ex. 33 och 315. Mången torde ej lätt begripa, hvarföre man lägst säljer för 813 och högst köper till 315; men denna handel är ganska rigtig, och låter förklara sig på det naturligaste sätt. Vi antaga, alt en mäklare fått uppdrag af sina Committenter, att i konsoliderade 3 procent omsätta en und summa, eller som oftare händer, en summa med brutna tal, t. ex. 735 P. ene for 015, salja de ull den andre Ior Oo. Speculanter kallas sådana, hvilka ej göra några commissions-affärer för andra, utan endast för egen räkning sälja och köpa, lör att vinna vid kursförändringar. Stundom inträffar, att alla de tre ofvannämnde operationerna bedrifvas af en och samma man. Dessutom finnas Börskunder, hvilka ej kunna hänföras till någondera af besagde hufvud-classer. De äro antingen sådane, som finna sitt nöje uti dylika specenulationer , eller spelare, hvilka dragit sig tillbaka, men sådant oaktadt gerna besöka skådeplatsen för sin förra kamp, liksom gamla sjömän, de der följa med allvarsamma, pröfvande blickar den unge fiskarens mot vind och vågor kämpande båt. Ännu några detaljer rörande sjelfva spelet, bestående dervuti, att köpa eller sälja rantor till utsatt tid, det vill på en fem eller sex veckor förut af BörsKomitden bestämd dag. För mera tydlighet skull vilja vi antaga, att Hr AZ, en Spekulant, med en förmögenhet af 1000 Pund Sterling, hvilka ligga hos hans Bankier, en vacker morgon förfogar sig tull City, med hufvudet fylldt af den förkastade Reformbillen, af Cholerans annalkande och af oroligheterna i Bristol. Hr AZ öfvertygar sig småningom, att de konsolidexade papperen nödvändigt måste falla. Han träder upp på Börsen och säljer för 20,000 Pund Sterling räntor till 82; som måste lemnas på den bestärnda dagen, hvilken Tidningarna utsatt till den 24 November. Genom denna handel blir Hr A en Björn (Bear), det vill säga en man, som säljer räntor, och som utfäster sig, att på den bestämda dagen lemna dem, hvilka han ännu icke äger. Det är således klart, att han på denna mellantid måste bjuda till att erhålla dessa räntor, och att låta någon annan för sin räkning anskaffa dem. Faller kursen, så är det hans fördel; stiger den, hans skada. Ett stigande eller fallande at en procent är för honom en förlust eller vinst af 200 Pund Sterling. Ett annat excmpel i omvändt förhållande! Ir B, rikare än ÄZ på förhoppningar, eburu icke på penningar, ser saken annorlunda. Han bar sofvit godt och gjort en god frukost. Fan kan icke föreställa sig, att Lorderne skolf vara så dåraktiga, att fortfarande förkasta Reformbillen. Hvad Choleran angår, tror han, att den kordong, hvilken vågorna draga kring England, lika säkert skall afhålla sjukdomen , som Napoleon fordom tillbakahölls af samma skyddsmur; och om också detta syndastraff skulle komma in i landet, måtte det väl åtminstone skona de lyckliga i verlden, och således dem, hvilka vunnit på Börsen. Hr B köper alltså dristigt för 20,000 P:d, fastän han ej äger hos sin Bankier mera än 1000 Pund; och han förbinder sig, att lemna kapitalet den 24 November. Genom denna handel blir Hr B endast en Tjur, det vill säga, han är nödsakad att åter sälja före den ut satta dagen; antingen till de samme, af hvilken: han köpt, eller till någon annan. I skillnaden mellan försäljningsoch inpköpspriset