forsta de sI9 val på dessa manovrer, och aro
klippte och skurne, att plundra IE gyptierne.
Också äro de dvistigare och ihärdigare, än de
öfrige, då det kommer an på alt trotsa afgö-
rande tillfälligheter. Somlige hafva vunnit o-
mätliga rikedomar, utan att derföre ändra sitt
le sfnadssätt och sitt yttre skick. Vi känna en
Jude med sex millioners förmögenhet, hvilken
i det yltre ej i ringaste mon skiljer från si-
na trosförvandter, som stå vid Bankens por-
tar och bjuda ut pomeranser till salu.
Som förut är nämndt, sjunger man emellan-
åt på Börsen för att vederqvicka sig. Sången
tjenar dessutom till att straffa dem, hvilka
fela mot ställets reglor och sedvanor. Man
slår en ring kring den som förgått sig och
sjunger i chorus för honom så länge God save
the king, eller någon annan Folksång, till dess
han tar sin hatt och flyr ifrån den musikali-
ska skampålen. Bäst far den som förgått sig,
om han med tålamod uthärdar sitt straff.
Det berättas att en Jude, hvars hela förbry-
telse bestod i hans besynnerliga klädsel, vå-
gade sätta sig emot sina förföljares hån. Han
fattade sin peruk i hårpiskan, slog omkring
sig till höger och venster med pernken och
lemnade märken af puder och pomada på klä-
derna af de eleganta fashionables, som drif vit
gäck med den gammalmodiga snitten på hans
vest, samt banade sålunda väg att komma på
flykten. Från den stunden kan man med sä-
kerbet räkna på. att betäcka sitt återtåg från
Londons Börs, då man ropar: gif rum för
Judens peruk!
I afseende på de personer, som sköta sina
affärer på Börsen, indelas de uti tre huf-
vudklasser: nemligen: Mäklare, (Brokers) Å-
stotörer eller Räntespelare (Jobbers) och Spe-
kulanter (Speculators). De förstvämnde hand-
la, som bekant är, för hvem som belst af ail-
mänheten, hvilken lemnar dem uppdrag, hvar-
före de för penninge-afflärer erhålla 1 procent
i courtage. Agiotörerne benämnas med del
uti Lagen förhatliga namnet Jobbers, hvilket
stundom betyder detsamma som tjuf. Man
anser dem vanligen för köpare och säljare a!
räntor; men hela deras sysselsättning består
egentligen deruti, att de slå vad, det kursen
på räntan, som de någon viss dag skola lem-
na, blir så eller så hög. De äga bvarken rän-
tan som de sälja, elier penningar att inlösa
den, hvilken de köpt. Emedlertid finnes öf-
ven bland desse både rikt och redligt folk.
Utom Jobbers mellankomst skulle affärerne be-
tydligt fördröjas och blifva långt mera inveck-
lade. Med undantag af sällsynta fall, då stor
förvirring äger rum, är alltid ett eller snarare
tvänne löpande pris gängse, nemligen inköps-
priset och försäljningspriset; t. ex. 33 och
315. Mången torde ej lätt begripa, hvarföre
man lägst säljer för 813 och högst köper till
315; men denna handel är ganska rigtig, och
låter förklara sig på det naturligaste sätt. Vi
antaga, alt en mäklare fått uppdrag af sina
Committenter, att i konsoliderade 3 procent
omsätta en und summa, eller som oftare hän-
der, en summa med brutna tal, t. ex. 735 P.
ene for 015, salja de ull den andre Ior Oo.
Speculanter kallas sådana, hvilka ej göra nå-
gra commissions-affärer för andra, utan endast
för egen räkning sälja och köpa, lör att vinna
vid kursförändringar. Stundom inträffar, att alla
de tre ofvannämnde operationerna bedrifvas af
en och samma man. Dessutom finnas Börs-
kunder, hvilka ej kunna hänföras till någon-
dera af besagde hufvud-classer. De äro an-
tingen sådane, som finna sitt nöje uti dylika
specenulationer , eller spelare, hvilka dragit sig
tillbaka, men sådant oaktadt gerna besöka skå-
deplatsen för sin förra kamp, liksom gamla
sjömän, de der följa med allvarsamma, pröf-
vande blickar den unge fiskarens mot vind och
vågor kämpande båt.
Ännu några detaljer rörande sjelfva spelet,
bestående dervuti, att köpa eller sälja rantor
till utsatt tid, det vill på en fem eller
sex veckor förut af Börs- Komitden bestämd
dag. För mera tydlighet skull vilja vi anta-
ga, att Hr AZ, en Spekulant, med en förmö-
genhet af 1000 Pund Sterling, hvilka ligga
hos hans Bankier, en vacker morgon förfogar
sig tull City, med hufvudet fylldt af den för-
kastade Reformbillen, af Cholerans annal-
kande och af oroligheterna i Bristol. Hr AZ
öfvertygar sig småningom, att de konsolidexade
papperen nödvändigt måste falla. Han träder
upp på Börsen och säljer för 20,000 Pund Ster-
ling räntor till 82; som måste lemnas på den
bestärnda dagen, hvilken Tidningarna utsatt
till den 24 November. Genom denna handel
blir Hr A en Björn (Bear), det vill säga en
man, som säljer räntor, och som utfäster sig,
att på den bestämda dagen lemna dem, hvilka
han ännu icke äger. Det är således klart,
att han på denna mellantid måste bjuda till
att erhålla dessa räntor, och att låta någon
annan för sin räkning anskaffa dem. Faller
kursen, så är det hans fördel; stiger den,
hans skada. Ett stigande eller fallande at en
procent är för honom en förlust eller vinst
af 200 Pund Sterling.
Ett annat excmpel i omvändt förhållande!
Ir B, rikare än ÄZ på förhoppningar, eburu
icke på penningar, ser saken annorlunda. Han
bar sofvit godt och gjort en god frukost. Fan
kan icke föreställa sig, att Lorderne skolf
vara så dåraktiga, att fortfarande förkasta
Reformbillen. Hvad Choleran angår, tror han,
att den kordong, hvilken vågorna draga kring
England, lika säkert skall afhålla sjukdomen ,
som Napoleon fordom tillbakahölls af samma
skyddsmur; och om också detta syndastraff
skulle komma in i landet, måtte det väl åt-
minstone skona de lyckliga i verlden, och
således dem, hvilka vunnit på Börsen. Hr
B köper alltså dristigt för 20,000 P:d, fastän
han ej äger hos sin Bankier mera än 1000
Pund; och han förbinder sig, att lemna ka-
pitalet den 24 November. Genom denna han-
del blir Hr B endast en Tjur, det vill säga,
han är nödsakad att åter sälja före den ut
satta dagen; antingen till de samme, af hvil-
ken: han köpt, eller till någon annan. I
skillnaden mellan försäljnings- och inpköpspriset