klangfulla organ och hans ädla skick; men ämnet för hans vältalighet, den sak, för hvilken denna tordönsstämma höjer sig, denna senfulla arm lyftes och dessa ögon blixtra, är ofta nog dunkel, Man klandrar dessutom i Lord Brougbams tal hans långa och tillskrufvade meningar, hans vana att i en osammanhängande stil angripa sina motståndare , hvarigenom. han stundom synes tala utan plan och syftning, och de prunkande graunlåter hvarmed han utstofferar sanningen. Ehuru alla dessa omständigheter än behaga än fängsla oss, ha de den olyckan att aflägsna vår uppmärksamhet från det mål, dit talaren önskar leda oss. Vi likna den resande som, då han genomfar en vacker trakt, stadnar för att beundra skogslunder, dalar, vattenfall och grönskande ängar, och slutligen , när han kommit fram, märker att han glömt ändamålet med resan. Man har tvistat mycket om den frågan, höoruvida Lord Brougham användt mycken tid att studera och utarbeta sina tal. Flere tro att Lord-Kanzlern alltid improviserar, och vi ha hört många anekdoter såsom stöd för denna tro. Men vi ha sett ett bref från Lord Brougham, deri han säger att man nödvändigt bör icke allenast utarbeta utan äfven: med yttersta noggrannhet sammansätta vissa delar af talet, som man beräknat skola göra den största effekten. Man finner hos alla talare Bevis för dessa Lord Broughams ord; och vi tro oss kunna påstå att en improvisatör aldrig hioner till fullkomligheten. Det är äfven orätt att tro, det vanan at! skrifva skadar förmågan att improvisera; tv då man i tankan sammanställer harmoniska perioder och lysande bilder, följer ock derutaf naturligt att dessa perioder och bilder, vid: behof, komma på läpparne. För vår del tro vi att Lord Brougham med ovanlig omsorg utarbetar särskilta delar a! sina: tals men att han ej tillräckligt öfvertänker huru han skall förena dessa delar med andra. Häri tro vi oss finna orsaken, hvarföre hans tal ej alltid göra den verkan man västat. Vi anmärka äfven att man ej i dem finner denna: renKet och enkelhet hvari det sublima består; hans gammalmodiga språk, Hans med inversioner och latinska ord. späcEade meningar äro för anspråksfulla och andas för mycken högtidlighet för att i sjelfva verket vara högtidliga. Denna talare går förbi målet genom ett för ilrigt eftersökande och genom öfverdrift. Om vi skulle uttrycka: vår tanka med en likvelse, så skulle vi låna de Grekiska filosofernas förträffliga yttrande om Plato, men i en omvänd meniug: Om Jupiter talade vårt språk, så skulle han icke tala sort Lord Brougham. Lord Brougham har ovanliga kunskaper. Ingen känner bättre än han våra kolonier och provinser, våra bBundsförvandter och fiender, de förras rättigheter och privilegier, de sednares tänkesält mot oss, och allas intressen i afseende på Stora Britannien. I hans karak——