Lä - hv
em ——R——R—R-—R—-—L7-7LLL.. ctr-—t ter 00 m———m———LLmmeEE—EEEEEERRE———EEEEEEIEEEEERIE EEE
sätter Fäderneslandets författare i hopen :
likhetsfeber — och se der, fortfar han, Mlyxel
i sin utveckling , Tidens kräfta. Han bs
ver derefter de nyaste fenomenerna af deni
bland hopen:? huru affärsmän förgäta
vigtigaste, för att hålla bord för blåa och g
la band, huru handtverkarne frukostera på
Ostron och vin; och huru pigorna dansa i
sidenkjortlar, hvilkas förvärfvande förutsätter
ett tygellöst lefnadssätt. Se der lyxen i dess
farligaste utsträckning, tillägger han ytterligare,
och föreslår såsom ett korrektiv, att tarflig-
hetsföreningar skola instiktas och de bildade
klasserna förändra sina lefnadsvanor.
En sådan tankeledning synes vara åsyftad i
Fäderneslandets Kväft-artikel, så vidt dess be-
synnerliga uppställning gör det möjligt att der-
uti uppleta någon plan. Man röjer i denna
uppsats, liksom i de fleste andra af samma
författare, att ehvad ämne han: vill afhandla,
förvillas merändels hans tanke af de jemnt å-
terkommande idterna om den gamla bördsari-
stokratien. Hvad hörde väl hans loftal öfver
den fordna adelns glans, till hans straffpre-
dikan mot den nya tidens yppighet? Kan
man ieke klandra ett nytt missbruk, utan att
längta efter ett gammalt?
Men afhandlingen må emedlevtid äga så o-
betydligt värde som hälst, så är dock dess
ämne desto vigtigare. Är det hopens jem-
likhets-begär, som är orsak till denna
tanklösa och förstörande flärd, som man ty
värr med skäl öfverklagar3; eller ligga orsa-
kerna dertill på ett annat håll? — HFädernes-
andet har framställt den förra meningen; vi
hysa tvärtom den senare.
Det ges en lyx, som ieke består i annat än
en efter folkets cultur och ?välstånd afpassad
vällefnad; om denna, som mera gagnar än
) skadar, är nu icke fråga. Det gäller deremot
den vettlösa praktlystnad, som med likgiltig-
het för allt ädlare värde, blott söker utmär-
kelse i yttre prål, för hvars tillfredstältande
allt uppoffras, och hvilken derigenom under-
gräfver nationens sedlighet och kraft;
Huru insmög sig detta gift i sanrhället?
Alstrades det bland hopen , eller kom det
från högre orter? — Det vissa är, att, i hvil-
ket fall som halst, alltid en moralisk förslap-
ning ligger till grund derföres och huru up-
kom och befordrades dena?
Den som anser yttre glans och andras to-
ma beundran för det högsta goda, fäster na-
turligtvis mindre vigt nid sitt inre värde
oeh det egna medvetandets tysta bifall. Här-
af kommer äfven att flärdens och njut-
ningsbegärets period, tillika är Korruptio-
nens; ty denna består ju icke i annat än den
Ptygellöshet af moraliska band, som gör sam
vetet säljbart för yttre fördelar, Deraf kom-
mer vidare, att en tid, sådan som den öfver-
klagade, måste vara älskad och gynnad af
alla som tro sig beböfva Korruptionen såsom
ett medel för sina plener; och, vid betraktan-
de däraf, blir man snart böjd. att misstänka