at maAStigag Sasvlll forsta UPpplDOlveEt LUP Ach
förstörande demoralisation, som gör att men-
niskan, då hon saknar inre värde, endast
söker sin utmärkelse i det yttre. Denna tan-
ka vinner sannolikhet, ju längre man gran-
skar den.
Historien som i så många andra fall är
vår lärarinna, kommer äfven i denna fråga
vårt omdöme til! hjelp. Det var de mägtige,
som i fordna tider utbredde vidskepelsen,
då de ansågo den gynnande för sin magt;
och hvem var det väl som i sednare tider
införde korruptionen, och utbredde sede-
förderfvet hos folken , för att lättare kunna
styra dem efter sina afsigter? Man vet hvem
som hos oss var upphofvet till det sediisa
och kroppsliga förderf, som alstrats af den
nu så utbredda fyllervilasten; hvem som lät
arlägga krogar vid alla vägar, vid kyrkor
och marknadsplatserg som lät utdela of)-
entliga belöningar åt dem som utmärkte sig
genom bränvinsförsäljning och förunnade kro:-
skyltar den passande prydnaden af sin Kungl.
namskiffer ; man vet hvem det var som bör-
jade slöseriet med allmänra medlen införde
Lotteri-spelet , och som först gaf vårt fattiga
land exempel af en tlärd som i audra län-
der blifvit ett ordspråk.)
Det sku!le icke vara svårt att bestämdt be-
visa att både flärden, det råa njutningsbegä-
ret och korruptiosen spridt sig uppifrån, och
att bvarken positiva lagar eller förmaningar
hjelpa förrän verkningarne af denna olycksa-
liga tendens äfven genom exempel från sam-
ma håll upphöra. Alla veta hvad slags
grundsatser som inplantades vid den märk vär-
diga Gefle-riksdag. Böndernas, mera välmenta än
skarpsynta, nationalombud, ställdes under or-
dentlig uppsigt på deras klubb; de traktera-
des dagen igenom; Regeringen tillsatte ordent-
liga pådrifvare vid deras backanalier, med
dem som icke genom råa njutningar kunde
försoffas, skedde underhandlingar och köp om
deras röster dels för kontanter, dels för me-
daljer och mera dylikt. Fosterlandet, det
inre medvetandet, opinionen — allt uppoffra-
des för yttre prål, guld, titlar m. m, d. Så-
lunda lärde dessa män , af sjelfva Konngen och
hans kreatur, att köpa toma yttre utmärkelser
för afsteg från hederns och rättvisans lagar.
— De hemförlofvades, spridde sig åt alla håll
i Riket, och utbredde smittan af corruptio-
nens förderfvade grundsatser på alla kanter.
Det är således icke de lägre klasserne som
sjelfve lärt sig att uppoffra allt för egennyt-
tan och begäret att lysa i andras ögon. Det
är de högre, som legitimerat och adlat detta
lumpna begär och lärt folket att mera söka
den gapande hopens undran än de tänkan-
des aktning. Sådant är förbållandet i flere
länder.
Röja icke Stats- Institutionerne öfver nä-
stan hela Euvopa den tendens att menniskans
värde skall uppskattas. efter hennes yttre
glans? Vi se staten sjelf lägga vigt på toma
benämningar och förtjenstlösa upphöjelser. —
Man har gifvit nästan den högsta rangen åt