serna så många förmåner som möjligt, och
att, när de hade tiiltrade till en. beten och
fördelar, rättigheten att tala ett dristigt ord
öfver slatens argelägenheter, att mäta sig
med de mäktige och utan våda trottsa deras
vrede, när de hunde förvärfva bildning och
erhålla löven deiföre, då ansågo de sam-
hallet fritt och lyckligt, Folket togs föga
eller intet i beräkning. Om än lagen icke
Bitryckligeh införde någon kastskilnad, er-
satte man detta genom en särskild makt,
kallad polismakten; en nyare tiders uppfin-
ning, som med sin tyngd faller på folket,
och som, väl icke alltid i tryckta ord, men
likväl de fakto, delar ststens invånore i
tvenre klasser: de välklädda och de såligt
Hlädda. a
Här borde StockholmsPostens Författare
stadnat Hans dystra men sanna teckning af
den stora massans belägenbet hade då tillräk-
nats honom som en verklig förtjenst. Nu
deremot bar: han så förlöpt sig , att Läsaren
icke vet hvad han skall tro om alsigterna.
Vi bekänna upprigtigt, säger han att i
en stat, som besörjer folkets uppfostran, som
ej har några slags band lagda på industri,
handel och päringar, som har enkla administra-
tiopsgrunder, som beskattar egendomen, ej nä-
ringskällorna, och som dertill hyllar munici-
palinråttvingar, i en sådan skulle vi föredraga
att lefva äfven om den icke hade tryckfrihet
och representation, fiamför en som åagde des-
sa sistnämnda fördelar, men som ej uppfyll-
de de första vwvilkoren, VWVi skulle nemligen
veta, att :i den förra kunde fotet förtryck
utöfvas, och att, när folket ville hafva en
oinskränkt tryckpress och representa iva la-
gar, skulle det utan minsta svårighet kunua
taga sig dem.
Hvilken oskicklighet ligger icke i dessa få
rader! Hvilken vän af civilisationen och det
allmännas väl kan i vår tid vara nog enfal-
dig och blind, att yttra liknöjdhet i afseende
på tryckfrihet och folkets deltagande i lag-
stiftningen? Om representationssättet är fel-
aktigt och endast utgör ett skuggspel, hvarige-
nom de enskilda intressena verka till sin I01-
mån, så är ju det rältaste, att arbeta på dess
förbättring; men varom försäkrade, att felet
icke ligger uti det constitutionella systemets
princip, utan i dess tillämpning, och att en
sann politisk frihet i allt fall är enda medlet
alt göra massan delaktig af odlingens och lju-
sets välgerningar eller med: andra ord, att
uppnå statens högsta ändamål.
Huru kan en Svensk publicist, med minsta
anspråk på vett och bildning yttra, att fol-
ket i en sådan stat, om det ville hafva tryck-
press (!!) och representation, skulle utan svå-
righet kunna taga sig dem ; det vill nåtuar-
ligtvis säga med våld, emedan någon formlig
rättighet dertill icke funnes? Och skulle det
vara så lycksaligt att lefva i en stat, der en