serna så många förmåner som möjligt, och att, när de hade tiiltrade till en. beten och fördelar, rättigheten att tala ett dristigt ord öfver slatens argelägenheter, att mäta sig med de mäktige och utan våda trottsa deras vrede, när de hunde förvärfva bildning och erhålla löven deiföre, då ansågo de samhallet fritt och lyckligt, Folket togs föga eller intet i beräkning. Om än lagen icke Bitryckligeh införde någon kastskilnad, ersatte man detta genom en särskild makt, kallad polismakten; en nyare tiders uppfinning, som med sin tyngd faller på folket, och som, väl icke alltid i tryckta ord, men likväl de fakto, delar ststens invånore i tvenre klasser: de välklädda och de såligt Hlädda. a Här borde StockholmsPostens Författare stadnat Hans dystra men sanna teckning af den stora massans belägenbet hade då tillräknats honom som en verklig förtjenst. Nu deremot bar: han så förlöpt sig , att Läsaren icke vet hvad han skall tro om alsigterna. Vi bekänna upprigtigt, säger han att i en stat, som besörjer folkets uppfostran, som ej har några slags band lagda på industri, handel och päringar, som har enkla administratiopsgrunder, som beskattar egendomen, ej näringskällorna, och som dertill hyllar municipalinråttvingar, i en sådan skulle vi föredraga att lefva äfven om den icke hade tryckfrihet och representation, fiamför en som åagde dessa sistnämnda fördelar, men som ej uppfyllde de första vwvilkoren, VWVi skulle nemligen veta, att :i den förra kunde fotet förtryck utöfvas, och att, när folket ville hafva en oinskränkt tryckpress och representa iva lagar, skulle det utan minsta svårighet kunua taga sig dem. Hvilken oskicklighet ligger icke i dessa få rader! Hvilken vän af civilisationen och det allmännas väl kan i vår tid vara nog enfaldig och blind, att yttra liknöjdhet i afseende på tryckfrihet och folkets deltagande i lagstiftningen? Om representationssättet är felaktigt och endast utgör ett skuggspel, hvarigenom de enskilda intressena verka till sin I01mån, så är ju det rältaste, att arbeta på dess förbättring; men varom försäkrade, att felet icke ligger uti det constitutionella systemets princip, utan i dess tillämpning, och att en sann politisk frihet i allt fall är enda medlet alt göra massan delaktig af odlingens och ljusets välgerningar eller med: andra ord, att uppnå statens högsta ändamål. Huru kan en Svensk publicist, med minsta anspråk på vett och bildning yttra, att folket i en sådan stat, om det ville hafva tryckpress (!!) och representation, skulle utan svårighet kunna taga sig dem ; det vill nåtuarligtvis säga med våld, emedan någon formlig rättighet dertill icke funnes? Och skulle det vara så lycksaligt att lefva i en stat, der en